Bättre sent än aldrig

Plötsligt händer det, eller, bättre sent än aldrig. Det finns nog fler uttryck för den där saken som var tänkt att ha varit gjord för länge sedan. I januari 2009 var vårt nya kök här i huset klart och vi var övertygade om att till sommaren skulle det byggas en altan utanför, självklart!
 
Så har det inte blivit. Alltid något som skrek högre, hade större prioritet. Vi jobbade ju också så det fanns ju mindre tid. Å andra sidan så fanns ju altandörren där att gå ut igenom och det har sin charm att ha trädgårdsmöblerna på gräsmattan också.
 
Men i år händer det, bättre sent än aldrig!
 
 
Fort har det gått också, han började igår! Kanske, kanske hinns det klart till midsommar, fast vi ska upp till stugan på fredag igen....
 
Ett annat projekt som faktiskt är klart är att nu är allting i jorden som ska ner, alla fröer och alla plantor. Broccoli och purjo sattes ut igår och potatisen satte jag idag. Som vanligt makar jag ner dem i förra årets kompostlåda, där vi lagt gräsklipp och annat överblivet växtmaterial under förra sommaren. Petar upp ett hål för potatisen, lägger i en näve jord, i med potatisen i hålet och en näve jord till ovanpå. Sen händer två mirakel; det blir jättemycket potatis och allt växtmaterial omvandlas till fin jord. Win-win!
 
 
 
 
Tolv lådor jobb, fast med trevlig betalning. Som sagt, upp till stugan om några dagar och få ner broccoli- blomkåls- och purjobebisar och potatis där också! Fast där är bara tio lådor.....
 

Bröllopsdag m.m.

Hem från stugan i söndags och på tisdagen åkte vi ner till Väsby.
 
Skottlandsresan fick ju ställas in, och tanken var ju att hitta något trevligt bättre ställe att fira vår silverbröllopsdag tillsammans med barnen på. Trots enträget letande så hittades inget, och vi tog beslutet att nyttja en restaurang i Väsby. Behändigt för de flesta och det viktiga var att få träffas och fira. Restaurangen är inte tjusig på något vis, ett ställe med pubkänsla. Tyckte dock att menyn såg lovande ut och det visade sig att de faktiskt kunde det där med kött. Tyvärr blev kära svärdottern sjuk och kunde inte komma, men alla vi andra sex personer valde oxfilet, stekt i olika hårdhet - allt från rare över skalan till well done. Har aldrigt varit med om att en restaurang klarat det, brukar alltid få lämna tillbaka min för ytterligare stekning. Men inte här. Alla fick exakt det de ville och köttet var jätterfint. En mycket trevlig överraskning! En sådan kväll är inte omgivningen det viktigaste, det är att vara tillsammans och att maten är bra. Såå nöjda!
 
 
Passade på att använda den ena klänningen jag köpte till bröllopet i Belgrad i höstas, kändes bra att få användning av den. Och så nya skinnjackan till, socker och salt.
 
 
 
 
Både tisdag, onsdag och torsdag var vi annars barnvakter åt lilla ElliePelliPlommonjelly, när både Vickie och Sasha jobbade. En bit frisk luft varje dag ute i lekparken och lek och stoj inomhus.
 
 
 
 
 
Hon älskade sina solglasögon som hon fick av sin mamma. Pekade på mina glasögon och sedan på sina - hon hade också!
 
 
På torsdagseftermiddagen åkte vi till Kim och hälsade på, på fredagen skulle vi ju åkt till Skokloster och hälsat på de tre andra sötnosarna, men med tanke på sjukdomen som Heli hade, fick vi avstå. Sååå tråkigt. Så då blev det hemreasa i stället.
 
 
 
 
 

Från vinter till bikini

Inne på sista dagen här uppe, i morgon åker vi hem.Stor vädervariation har det varit, i tisdags på väg hem från stan och min kroppslagare började det snöa och temperaturen föll till en ynka plusgrad, då kändes det ordentligt deppigt.
 
Dagen efter kändes livet lite bättre när vi äntligen fick fibern indragen och igångsatt! Ingen prydnad kanske i köket, men det får man ta.
 
 
På torsdagen började värmen smyga sig på och vi fick vår första grillkväll och kunde sitta ute. Dessutom hade den nya grillplatsen iordningställts tidigare på dan.
 
 
 
Igår toppade välmåendet under en klarblå himmel i bikini i solen hela dan, som sedan avslutades i bastun med årets första dopp i sjön. Rekordtidigt för oss, bara fem dagar efter den sista isen försvann från sjön. Och ja, det var kallt.
 
Så summa sumarum har ju livet varit bra här, men lite lurad på våren känner man sig när man tänker på att det bara är en månad kvar tills det vänder. Jag vet att man inte ska tänka så, men det slog mig en natt i veckan när jag inte kunde sova och var ute och tog den här bilden halv tre på natten. Ingen vacker vy, men ljuset!
 
 
Dessa bilder är lite bättre och från en kväll när himlen blev sådär vackert gul.
 
 
 
 

Tillbaka till vårvintern

Tillbaka i stugan sedan i fredags. Sett fram mot det såklart, men det blev lite av en chock, det är extremt sent här i år. Hemma stannade ju växtligheten upp när det kalla vädret kom för några veckor sedan, här innebar det att inget kom alls. Har aldrig varit med om att björkarna inte visar tillstymmelse till skir grönska ens.Det är minst två veckor sent här. När vi kom hade inte sjön gått upp helt, i mitten låg isen kvar.
 
 
 
 
Tack och lov för vertanen, där det blir varmt och vi kunnat sitta en del, samt att tomater och paprika får bo därute under dagarna.
 
Trots kylan, haft max +10, har vi ändå haft ett åskväder, den dan var det kallare än så, så mäkta förvånade blev vi när det kom en stark blixt och en riktigt hård knall direkt efter. Sen blev det tyst i ca 20 minuter och då kom en ännu värre blixt och dunder. Måste har varit exakt ovanför, för elen slogs ut i ca 15 sekunder. Glada alltså att det inte slog ner i huset. Efter det kom en av de värsta hagelstormar jag varit med om.
 
 
 
Det är alltså inte snö, det är hagel....
 
Så har vi också äntligen blivit färdiga i sommarsovrummet, och vi är så nöjda! Första kvällen låg vi bara och tittade oss omkring, nya taket, nya lampor, gardinerna - och njöt.
 
 
 
Och tavlan skrek ju på oss att den ville bli flyttad, att den ville sitta som ett litet solsken ovanför oss. Så fick det bli. Nu finns det fvå väggar som är kala, de får vänta tills något nytt talar till oss.
 
 

Skatten i byrån

När jag var ung var det finaste man kunde ha i smyckeväg något i guld, rött guld. Vitt guld förekom nästan inte alls, det syntes inte lika tydligt att det faktiskt var guld, men rött guld kunde alla se, och det skulle/kunde beundras.
 
Så när det fylldes jämna år, eller var något annat som skulle firas för och någon ville ge en något extra, så var ett smycke i guld alltid uppskattat - och modernt. Använde dem också flitigt åren när jag hade den sortens jobb där det passade in.
 
Tiderna har ändrats och rött guld är inte lika självklart det första valet, varken att ge bort eller att få. Det finns gott om designermärken folk hellre vill visa sig i. Guldet behövs inte längre för att visa status.
 
Så för många är det som det var för mig, det blev liggande i en byrålåda. Ja, jag har inte haft det in en byrålåda, men en låda...
 
Nu är det dock inte kvar i lådan.
 
Min vigselring har fem diamanter, har genom åren tappat två som ersatts, och för nåt år tappade jag en tredje. Var i valet och kvalet om den skulle repareras eller om vi skulle köpa en ny ring. Vi kom inte fram till något och tiden gick. I vintras tappade jag en sten även i min andra ring, en jag fick av kära maken på nyårsaftonskvällen 1999. Vi insåg båda att det blir väldigt dyrt att laga båda, men båda har stort affektionsvärde.
 
Tanken slog mig att jag har ju en del guld som bara ligger, som jag aldrig använder, kanske man skulle se hur mycket det är värt? Tiden gick och det blev inget av, men häromdan bestämde vi att i morgon åker vi till butiken och säljer.
 
Jag gick igenom allt, både guld och silver, behöll det jag vet att jag kommer att använda och la det andra i ett etui. I går när vi åkte in med det hela läste kära maken att guldet nu står i ett pris 50% högre än det någonsin genom tiderna gjort.
 
Ok, tänkte vi, det var ju bra. Men hur bra fick vi veta när allt var granskat och vägt; vi fick 18.000:- för det hela. Dagskursen var dryga 553:- per gram. Vi höll på att svimma, hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli en sådan summa. 
 
Alla örhängen har jag kvar, det här halsbandet och ytterligare ett set med halsband och örhängen är kvar. Samma i silver, örhängen och ett eller ett par halsband jag faktiskt använder. Thats it. De båda ringarna som saknar stenar fick bli kvar i butiken för kostnadsförslag. Vi får se om det blir nya eller reparering. De kan vara i för dåligt skick efter alla år för reparering också.
 
 
 
Så till alla som har guld i byrålådan tiden har runnit ifrån; sälj det, innan tjuvarna blir rika på det!
 
 
 
 
 

Massa jobb

Nu är vi äntligen igång med vedklyvningen, betydligt senare än vi borde, men området vi står på måste ju torka upp efter snösmältningen också. Nu blir det till att köra hårt för att bli klar innan vi lägger huvuddelen av vår tid uppe i stugan. Såg till min fasa att just i dag, för sex år sedan, var vi klara med det årets ved. Det måste ha varit en både tidig och varm vår. Det är det inte i år.... idag har det snöat ganska ordentligt och temperaturen ligger på 3-4 grader bara. Som tur är var snön för blöt för att lägga sig, tittar man ordentligt på bilden här syns flingorna.
 
 
Så idag har det blivit inomhusjobb, städning och omplantering av växter, inget av det speciellt kul. Kul är det när det är dags att sätta ut plantorna i landen, men inte pillejobbet med omskolning. Och det är ett gäng som hanterats, men inte alla idag.
 
 
Purjolök både högt och lågt.
 
 
 
Bakom tomatplantorna gömmer sig brocckoli och blomkålsbebisar.
 
 Nästan klara med sådderna ute har vi blivit, vilket är skönt. Sju lådor där det såtts eller satts gul lök, vitlök, morot, palsternacka, grönkål, rödbetor m.m.
 
Nu hoppas vi på att vi kommande vecka får hyfsat väder, så vi kan fortsätta med veden. Det går ju inte fort, efter två dagar såg det ut så här
 
 
 
Och det här är kvar....
 
 
 

Stugvecka

Hemma igen sedan igår, och nu gäller det att ta tag i allt jobb som väntar här. Framför allt är det ju veden såklart. Kära maken började kapa långveden för ett par veckor sedan, fick ryggskott och sen var det ju kört. Ett par naprapatbesök innan vi åkte upp till stugan och hyfsad vila där, så idag har han varit igång igen. Snart dags alltså för klyvning där jag brukar ta den större delen.
 
Men den dryga veckan däruppe var härlig, som vanligt.
 
Kim tröttnade på karantänen och att jobba hemifrån, hyrde en bil och åkte upp till oss på onsdagen. Glada för det var vi, det var länge sen vi sågs.
 
Torsdagen bjöd på soligt väder och vi kunde sitta på vertanen och ta ett glas Cava, som hon hade med, och på kvällen även sitta där och äta. Helt ljuvligt - framför allt när det på eftermiddagen kom upp i +30 där ute!
 
 
 
 
Sen kom det någon sämre dag och då ägnade vi oss att pimpa sovrummet. Funkade och blev som bilden jag hade i huvudet och den nya tavlan blev verkligen på pricken där inne. Det som är kvar är att fästa en av störarna med rep i krokarna i taket (repet räckte inte) och så då gardinerna som ska upp vid sängens huvud- och fotända. För övrigt samma gardiner som syns i fönstret.
 
 
 
 
Lampan kommer nog att bytas ut också, eller åtminstone flyttas på, i sinom tid.
 
 
 

Tillbaka

Tisdag idag och sedan i fredags är vi i stugan. Jättehärligt, även fast det innebär att backa tillbaka två veckor klimatmässigt. Hemma hade vi någon ynklig liten snöfläck kvar i skuggsidan av skogen, här är det betydligt mer snö än snöfria områden.
 
 
 
Andra dagen hade vi tur med vädret, solen sken och gav oss möjlighet att faktiskt basta nere i strandbastun. Det är egentligen för tidigt att basta där, men när solen ligger på hela dan blir starttemperaturen där inne tillräcklig för att det ska funka. Så härligt att sitta där även fast det är is man ser i stället för vatten på sjön. En fin solnedgång fick vi också.
 
 
Sovrummet i sommarhuset har jobbats på, eller rättare sagt, en sista bräda till taket har jag målat, kära maken satt upp den och vips! är allt klart därinne! Så idag har vi storstädat rummet, och ställt tillbaka möblerna. I morgon ska vi hinna med lite pimpande, tyvärr tog vi inte med oss allt som ska upp, så  helt färdigställt blir det inte. Men en oväntad detalj sprang vi på när vi var en sväng på loppisen idag; en tavla som kommer att bli en prick över i:et där inne. Återkommer om det.
 
Vertanen har vi också ägnat oss åt; alla takstöttningnsbrädor bortplockade, golvet såpskurat (luktar så gott!) och mattorna pålagda, bord och stolar på plats och fönsterlyktorna står på laddning på bänken.
 
 
 
Töat har det såklart gjort medan vi varit här, men det går sakta när plusgraderna inte är så många. Man kan absolut kalla det aprilväder, ena stunden gluttar solen, andra kommer det en lätt snöby. Känns lite bra att vi tog med oss körsbärskvistarna vi klippte av hemma när vi såg hur knopparna svällde. Känns lite trösterikt.
 
 
 
 

Årets första försommardag

 
Det är vad vi faktiskt har idag, så underbart! Shorts och linne i fikahörnan, som faktiskt blev roséhörna idag, fast det är tisdag. En sån här dag ska firas! +18 och klarblått.
 
 
Som ses på bilden är det inte mycket snö kvar heller.
 
Penséerna är planterade, i vårlöklådan blommar krokusar, scilla och pärlhyacinter hej vilt, syrenknopparna är på bristningsgränsen, vitsippor och tussilago blommar samtidigt, så härligt!
 
 
 
 
 
 Så är det ju det här med vårsysslor, de trevliga är att de första sådderna ute i lådorna är gjord och att både sallat och ruccola faktiskt tittar upp. Mindre roligt är att vi ju måste sopa gräsmattorna från allt ditplogat grus innan gräset börjar växa, och dessutom ska man ju hinna kratta gräsmattorna innan också. Men idag blev sopningen så gott som klar.
 
Vårfåglarna är ju också något man ser fram mot, roligt när sädesärlan kommer och man vet att nu är våren här. Utom när vi åter får hit en pippi som har pippi på pippin. En adrenalinstinn hanne som i sin spegelbild i våra fönster tror att han ser en rival - som han ska slåss med. Gör utfall mot fönstret och hackar på det. Dels väcks man på morgonen när fanskapet sitter och hackar på sovrumsfönstret och dels blir det väldigt geggigt efter hans angrepp -  och fönstren är nyputsade.....
 
 
 
 
 

Covid-19 del 2

Det är som det sägs, ropa inte hej förrän du är över bäcken. Två dagar efter förra inlägget var det min tur att bli sjuk. Mest sannolikt är det Coviden vi har, symptomen stämmer, men en snällare variant. Lätt feber, hosta, andfåddhet/tungt att andas, ont i huvudet och en lamslående trötthet. Vi gissar att det trots så glest med folk, är vår Ålandsresa som är boven. Det stämmer med inkubationstiden, kära maken en vecka efter den resan, jag en vecka efter honom. Får ändå säga att vi hade tur som hann ner till Töllsjö och ordna med begravning och sådant. Begravningen var i fredags och den kunde vi ju såklart inte åka till.
 
Så den sista veckan har ägnats åt ryggläge, inte orkat göra någonting. Inte ens fylla år ordentligt. Kära maken, som vid det laget var den som var minst risig av oss, var och handlade och kom hem med både tulpaner och påskliljor samt en flaska Amarone. Vi brukar ju fira med en god köttbit med potatisgratäng och Amarone. Men Amaaronen står kvar, det är att slänga pärlor för svin att dricka en sådan när man mår skrutt. Det blev morotspuré smaksatt med vanilj och brynt smör och en torskrygg i stället. Inte fy skam det heller. På fredag hoppas vi kunna äta födelsedagsmat och dryck i stället.
 
 
 
Såklart är vi ju isolerade, samtidigt som det inte egentligen innebär nåogn skillnad för oss, eftersom vi inte är ute i samhället annars heller annat än för att handla mat, vilket vi inte gör mer än en gång i veckan annars heller. Det tråkiga är att inte kunna träffa barn och barnbarn. Vi varken hade ändå inte tänkt åka till stugan i påsk och som det är hade vi inte orkat heller, och jag vet att framför allt Kim gärna hade kommit hit om det gått. Vi vet ju inte till 100% att det är coviden vi har, men det känns fel att ta risken att smitta ner, dessutom gäller ju avrådan från resor.
 

Covid-19

Nej, vad vi vet har vi inte det. Fast kära maken hostar rejält, han har dock inte haft någon feber och inga andra symptom som hör till. Men de säger att stormen är här - fallen ökar rejält, huvudsakligen i storstäderna. Senaste nyheten är att eventuellt försöka isolera Stockholm. Och sjukvården saknar skyddsutrustning. Andningsmasker för vanligt folk tog slut för länge sedan och företagssamma människor har börjat sy andningsskydd för att hjälpa vården.
 
Såg det på TV igår och de berättade att de använder vliseline, något som används vid sömnad när man vill få tex en krage lite stadigare. Slog mig att det har jag ju hemma! Så idag började jag testa om det gick att få till. Det gjorde det, så nu har vi tre nysydda andningsskydd!
 
 
Vi är ju inte ute och rör oss så mycket, men de kan vara bra att ha.
 
Apropå att vara ute och röra sig, har vi insett att någon Skottlandsresa kommer det inte att bli för vår del i maj. GB har ju stängt sina gränser och riskera att kunna åka dit (SAS kör fortfarande dit) men att inte kunna komma hem, känns inte lockande. Vi har bokat av hotellet, men inte flygbiljetterna, vi hoppas att SAS hinner ta beslutet att inte köra, då finns en chans att få tillbaka de pengarna.
 
Sen har vi ju begravningen nästa vecka. I dagsläget känns det inte säkert att vi kommer iväg dit, det händer mycket på bara några dagar i landet just nu, vi avvaktar och tar det som det kommer.

Vårkänsla

Våra vårlökar kom ju upp ganska tidigt under en period när vi hade snöfritt. Sen kom massa mer snö och jag undrade om de skulle klara det. De är ju tåliga de där, så det har de gjort. I går var det massor med gröna blad som stack upp i den lilla vårlådan, och idag när jag kom ut hade flera av dem till och med slagit ut! Mäkta förvånad! Å andra sidan har vi tydligen lite värmerekord i landet i dag med +12.
 
 
 
 
Det är ju inte snöfritt än, men det har försvunnit jättemycket på de senaste dagarna! Och det fula gallret är rådjursskydd. Förra året åt de upp varenda blomma.
 
Inspirerad av krokusar, sol och värme blev jag tvungen att få in lite vår också, så det blev golvtvätt med mattbyte och fönstertvätt med gardinbyte.
 
 
 

Åmot

I måndags förra veckan åkte vi ner till Åmot, Töllsjö för att ta tag i begravning och hus. Syrran, kära maken och jag. Det är bra många år sedan jag var i huset och det syntes ju att det inte har blivit så väl skött de senaste åren, annars var allt sig likt. Lite bilder här för eventuella nostalgiska läsare.
 
 
 
 
 
 
 
 
På tisdagen hade vi bokat tid med begravningsbyrån och paniken lade sig som en gammal sunkig yllefilt över mig när magsjukan hälsade på kära maken natten innan. Lätt illamående åkte syrran och jag i alla fall iväg till begravningsbyrån och det gick bra. På eftermiddagen var det dags för banken i Alingsås för att betala de räkningar som var obetalda.
 
Onsdagen ägnade vi åt att röja i skåp och byråer. Mängder med gamla papper och gamla kläder hamnade i ett berg på altanen. Hade tänkt att kunna elda upp allt på torsdagen, men det blåste för mycket, så det ligger kvar där.
 
 
Fredag morgon åkte vi hemåt igen, dumpade syrran i Väsby och landade, rejält trötta, hemma vid 19-tiden.
 
Idag har det varit en massa tid i telefon för att ta reda ut hur det ser ut med olika prenumerationer, försäkringar och liknande. 
 
Om en vecka är det dags för nästa resa dit ner, mer röj och så begravning.

Rörigt

Världen känns, och är, lite upp och ner just nu. I onsdags den 11 mars avled min far, en vecka på dagen efter sin 90-årsdag. Det var ju väntat, läkaren vi pratade med när vi fick veta hur allvarligt det var, spådde ju att han inte skulle överleva julen, och att han blivit sämre och sämre har vi ju vetat. Och nu är det alltså slut. Men det medför ju en hel del olika åtgärder som måste vidtas, så nästa vecka kommer vi att tillbringa x antal dagar där nere och träffa begravningsbyrån och försöka göra en bedömning i övrigt angående hur allt ska skötas med hus och ägodelar. 
 
Detta då i den allmänna oredan, eller vad man ska kalla det, i dessa covid-19-tider. Sjukvården har slutat testa alla som uppvisar symptom, det görs bara på redan inlagda patienter och gamla som verkar sjuka, så därför vet ingen i nuläget hur många smittade det faktiskt finns. En vild gissning är nog minst 1500. De värst drabbade områdena är ju såklart storstadsregionerna, och Västra Götaland, dit vi ska, är ju då ett av dem.
 
Å andra sidan valde vi alldeles självmant att utsätta oss för en risk när vi i torsdags satte oss på en Vikingbuss och åkte på en dygnskryssning. Vi hade ju bokat den för ganska länge sedan och funderade en del fram och tillbaka om vi skulle åka eller inte. Kom fram till att man inte kan sluta leva och får använda huvudet och undvika närkontakt med folk. Det visade sig vara ganska lätt, för det var oerhört lite folk på båten; 460 mot normalt ca 1300. Så gott om space på restaurngerna och på dansgolvet. Har dock nog aldrigt tvättat händerna så mycket och grundligt som under den resan. Och som ett litet bevis på att vi kanske gjorde rätt som åkte, så hittade jag den där skinnjackan jag så länge velat ha, och den fanns i min storlek och den var på rea! Tusen spänn för den här!
 
 
Dessutom är det dags i kväll igen för byns matstafett, känner inte alls för det, men vi hade tur och fick den enklaste rätten; efterrätt. Den gjorde jag klar innan vi åkte till Åland, så den står i frysen och väntar. Dock kommer vi inte att vara med på efterfesten, utan stannar kvar hemma efter efterrätten eftersom vi åker ner i morgon. Så ja, det känns rörigt just nu.

Och så händer det igen

Och så händer det igen - snökanon som drar in när man som minst vill det. Vintern har ju varit både mild och snöfattig, väl snöfattig kanske, men nu i mars känns det oerhört onödigt att få dessa mängder med snö.
 
 
 
Vi såg ju prognoserna ganska tidigt och insåg att vi behövde åka hem från stugan en dag tidigare än vi tänkt - för att slippa köra i snöstormen. Det fick vi göra de sista milen ändå, ovädret hade dragit in tidigare. När vi kom hem insåg vi att den första portionen med snö förmodligen kommt under natten, ca 2 decimeter. Och så kommer då ytterligare minst 3 dm till under dagen idag och inte upphöra förrän i  morgon någon gång. Känns så väldigt onödigt.
 
 
I går kväll satt vi och pratade med Kim på högtalartelefon om ditten och datten - och så händer det igen! Ett jordskalv. Helt plötsligt uppstår ett starkt muller, ungefär som om det helt plötsligt stod en traktor eller lastbil precis intill huset och varvade. Vi sprang upp båda två från stolarna i undran över vad som händer, men kunde ju snabbt konstatera att det inte fanns några fordon utanför. Nästa tanke var faktiskt just jordskalv, även om ljudet inte var fullt lika högt som förra gången. Vi kände inte heller någon skakning i huset nu, å andra sidan satt vi på övervåningen förra gången, kan kanske kännas mer högre upp i huset. Kan läsa i tidningen i dag att det var ett skalv, ett mindre än förra gången och inte riktigt lika nära. 
 
 

RSS 2.0