En oplanerad resa

I det senaste snöovädret gick ju snöandet över i regn och hjälpte till att mängden snö på våra tak minskade. I Västerbotten gjorde det inte det och förra helgen fick vi veta att läget på våra tak var "ansträngt". Vi hade en del våndor om vi skulle åka eller vänta, det skulle nämligen snöa mera. Så togs den prognosen bort och då var det ju bara att ge sig iväg.
 
Vintern 2018 var vi också tvungna till en akututryckning och tyckte det var mycket snö här när vi kom upp, men den här gången var det mer.
 
Grannen här plogar upp en parkeringsficka åt oss som vi når från deras väg, sen har vi ca 100 meter att gå fram till vårt hus. Fast det gick inte att gå, inte utan att skotta först. Så de första två timmarna ca gick åt till att skotta oss fram dit.
 
 
När vi kom fram runt hörnan på garaget möttes vi av den här synen.
 
 
Väl inne i huset kunde vi konstatera att vertantaket var intakt, tack och lov, men att det är mycket på både det och hustaket kunde vi konstatera inifrån.
 
 
Några tak hanns inte med den eftermiddagen, tiden gick åt till att skotta fram till garaget för att få ut snöslungan och försöka bredda den gången vi grävt. Kära maken fick mer lyfta och trycka slungan framför sig, än att den gick själv.
 
 
Jag började skotta en gång till gästhuset men orkade inte ända fram, utan fick göra klart det dan därpå, när kära maken började med garaget, det tak vi bedömer är det svagaste.

 
 
 
Vi kom hit i onsdags och bedömde att vi nog skulle kunna åka hem igen på söndag, men i går, torsdag, insåg vi att det finns ingen chans att orka tre hus på tre dagar. Så idag blev det en vilodag och en tur till Vännäs för att fylla på matförrådet. 
 
 

Sårbart samhälle

Även under senaste snöovädret vi hade klarade vi oss utan strömavbrott, men var beredda hela tiden på att det skulle bli för lamporna blinkade massa gånger. Så för att vara på den säkra sidan fick mobilerna ligga på laddning hela tiden, för att vara fulladdade om det skulle bli.
 
Någon dag efteråt fick vi veta att det är ingen större idé att försöka ha en fulladdad mobil, den kommer ändå inte att fungera så länge. Inget som jag visste innan, men telemasterna drivs också på el, så vid ett strömavbrott har de ett hjälpbatteri som ska hålla i fyra timmar, vilket visar sig inte stämma.
 
Hörde på radion om en man som skulle titta till sin mamma under strömavbrottet, som bodde en bit bort. När han kom dit hittade han henne livlös på golvet. Tar upp mobilen för att ringa efter hjälp, men det gick inte; telemasten var utan ström. Han fick ta dit en granne och sedan åka iväg tills han hittade täckning för att kunna larma.
 
Den masten hade bara klarat 1 timma och 15 minuter med hjälpbatteriet innan den la ner. Är man då strömlös i flera dagar, vilket många har varit, är man väldigt utsatt och isolerad.
 
Det fasta nätet monteras ju ner i rekordfart ute på landsbygden och kommer så att göras i städer också. Sen är det ju också så, att även i städerna är det färre och färre som har fast telefoni, bara mobil. Det här gör ju samhället otroligt sårbart. Det handlar ju inte bara om den enskilda människan som blir utsatt, utan även många andra funktioner. Tänk hur enkelt ett sabotage mot några master kan slå ut stora delar av framför allt, landsbygden. Skrämmande.
 
Bildresultat för Telemast Bild
bild lånad av mostphotos.com

Snöoväder igen

Under gårdagsdygnet var det dags igen, fast värre än förra gången. Inte kanske för oss, vi var beredda på strömavbrott men det blev inget, men i trafiken var det totalt kaos. Lastbilar som körde fast, som körde i diket, och orsakade milslånga köer. Vi hade varit kloka och handlat mat för en vecka i tid och behövde inte ge oss ut.
 
Större mängder snö än förra gången, som blev blötare och blötare, för att på kvällen övergå i regn. Det var väl då som en viss oro infann sig för tyngden på taken. Samtidigt kan man inte göra någonting åt det, bara att hålla tummarna.Som tur var regnade det såpass rejält att det en del rasade ner från vårt hus och på de andra byggnaderna har det sjunkit ihop till nivån det hade innan ovädret, likadant snömängden på marken är tillbaka där den var. Så här såg det ut
 
 
 
 
 
 
 
 
Som motvikt mot vintern kändes det väldigt bra att ha satt de första fröerna för året. Åtta stycken små tomatfrön, fyra i varje kruka. Ska bara ha tre plantor, men man vet ju aldrig hur många som tar sig, så lite marginal är bra att ha.
 
 
 

Fadder

Jag är ingen fotograf, men en del bilder jag tar tycker jag  blir hyfsat bra och en del har jag till och med fått beröm för, vilket känns roligt. Det har ju gjort att ett visst intresse ändå finns för att fota, och en önskan om att bli bättre.
 
En som är duktig är däremot äldsta dottern Kim, som till och med har fått flera bilder sålda genom ett galleri. "Vardagsbilder" tar hon med mobilen, annars är det en bättre kamera och stativ hon använder. Är någon nyfiken på hennes bilder hittas hon som Fotograf Kim Sandberg på Facebook och Instagram.
 
Nåväl, jag använder mobilen, som inte ens är en speciellt ny sådan. Tills nu. Kära maken har tjatat om att jag skulle låna Kims gamla kamera, som hon har vuxit ur, och sedan i julas har jag tagit hand om den. Tyvärr är inte mitt tekniska intresse så stort, men jag tänker att ju mer jag använder den kanske önskan om att lära känna den ännu bättre kommer? Så att man orkar läsa bruksanvisningen.....
 
 
De senaste dagarna har vi haft soligt och fint väder, men kallt. Ett bra tillfälle att ge sig ut med min fadderkamera alltså, frånsett kylan som gör att det bara blir ett par bilder i taget.
 
 
Räven hade varit på besök under natten och grävt på olika ställen efter sork.
 
 
 
Spireahäcken är nästan helt dränkt i snö.
 
 
Det jag helst skulle vilja få möjlighet att fota är norrsken, det blir ju nästan ingenting med mobilen. I går kväll fick jag veta att det fanns goda chanser för det, men är inte beredd att sitta uppe halva natten för att kanske få se det. Dessutom hade vi -23, så det var nog lika bra att gå och sova....

Småsakernas glädje

Av någon anledning blir alla set av påslakan vi har utslitna ungefär samtidigt. Vi går runt på tre uppsättningar och under det sista året har alla tre fått bytas ut.
 
Lite kul är det ju också såklart, att förnya sig, de har ju ändå varit med ett antal år, och en del blir man ju lite less på. Samtidigt kan det vara lite frustrerande när man upptäcker att nu MÅSTE detta bytas ut och så ska man snabbt hitta ett nytt som man orkar leva med några år.
 
Det första setet vi köpte blev ett sådant, inte fult, men inget wow heller. Det andra var riktigt snyggt och det tredje, som kom häromdagen, var definitivt ett WOW!
 
Färgåtergivningar på bilder kan ju var olika bra, och när jag hittade detta var grundfärgen bra, men när jag fick hem det var det bara såå mycket snyggare än på bilden. Ska säga att min bild här faktiskt stämmer med verkligheten.
 
 
Beige botten sa sidan jag beställde ifrån, guldfärgat säger jag. I och med att det är satin, så gör  glansen att det känns guldfärgat. Stället jag köpt från är Nolhaga Hem, det var även där jag hittade det förra, i nån slags plommonvinröd fin färg.
 
Visst är det lite roligt att något så simpelt som ett snyggt påslakanset kan göra ens dag?

Snöstorm

I veckan har vi haft vinterns första snöstorm. Det började snöa mitt på dan i måndags, gick fort över till att vräka ner och så kom blåsten. Storm går vid 25 m/s, så det hade vi inte, men 20 i byarna. Tillräckligt för att dundra rejält i huset. Blöt snö dessutom, så vi bara väntade på ett strömavbrott. Tack och lov klarade vi oss, men det är fortfarande några hundra i länet som fortfarande är utan el.
 
 
Vid lunchtid dagen därpå hade vi en uppklarning på några timmar innan snöandet satte i gång igen.
 
 
 
Snövädret drog norrut, men vände sedan söderut igen och tog med sig kylan ner, så då blev det torr snö som är lättare att ploga undan i alla fall. Fast de -15 vi har nu mitt på dan lockar ju inte till någon promenad fast det just nu är soligt. Tror jag fortsätter titta på vintern inifrån....

Stackars bilen

Hemma igen sedan i tisdags, och Kim har också återvänt hem till storstan. På vägen hem upptäckte vi ganska snart att bilen uppförde sig konstigt, mycket vibrationer i ratten och det kändes som att däcken också skakade. Stannade vid första P-plats för att undersöka, har ju varit med om tidigare att snön har packat sig i fälgarna och behövts petas bort.
 
Dock var det inte mycket snö där, tog bort det som fanns och åkte vidare. Det blev inte mycket bättre och vi insåg att det nog var på insidan av däcken, inget alltså vi kunde göra åt då. Kändes dock inte alls bra att köra i 30 mil med skakningarna som kom och gick, men vad göra?
 
När vi dagen därpå kört Kim till tåget, fick alla grönsakslådor i garaget flytta på sig så vi kunde köra in bilen där, och kunde se all packad snö som blivit is under hela underredet, men värst på den bakre halvan. Inte undra på att det skakat! Idag efter nästan tre dygn därinne, var vi lite spända på hur den skulle kännas när vi åkte och handlade. Rädslan finns ju att det skulle blivit någon skada av de många milen med skakningar. Men kära bilen uppförde sig precis som den skulle.
 
Så det vi måste lägga på minnet är; bilen klarar att köras på en oplogad väg med 20/30 cm snö, men se för f-n till att köra tillbaka när det är snöröjt och ut på en väg där det får skakas/blåsas av ordentligt!
 
 
 

Stugan

Tanken var ju att bara tillbringa någon dag hemma för att sedan åka upp till stugan, något både vi och Kim sett fram mot. Men kära maken mådde inte bra, dagen efter vi kom hem hade han en febernatt och sedan började han hosta. Men framför allt var det det ymniga snöandet som utlovades hela veckan. Prognosen varierade från som mest 70 cm snö ner till 30 cm. Så vi vågade inte. När vi kom fram till tisdagen före nyårsaftonen hade de dragit ner snömängden till ca 20 cm, och när vi fick veta att det inte låg något speciellt på marken innan dessa 20 skulle komma, så tog vi beslutet att ändå åka dagen därpå.
 
Dock hade vi snöfall mer eller mindre hela vägen, men inga stora mängder. Väl framme konstaterade vi att det låg ca 20 cm på vår väg ner och att det är fullt hanterbart när man har en bil med lite högre frigång. Och det gick bra.  
 
Så nyårsaftonen fick vi fira här, som vi ville. Med hummer, köttbit och gratäng såklart. Och bubbel....
 
 
Väldigt otippat fick vi också uppleva ett av de bättre fyrverkerier vi sett, när grannen en bit bort drog igång ett rejält sådant.
 
Sedan har dagarna bara flutit på, det har inte blivit någon fortsättning på tapetserandet, kära maken orkar inte, hostan gör att han sover dåligt samt att han inte mår bra. Konstigt nog har han varken smittat mig eller Kim.
 
 
Mot alla odds fick vi uppleva vårt livs tredje jordbävning idag. Dock mycket svagare än de vi haft hemma, men vi tänkte alla på jordbävning när vi hörde mullret, men det blev bara en knappt kännbar darr i golvet. Hörde sedan på radion att den hade skett strax utanför Umeå och där hade det skakat rejält. Väldigt nöjd att slippa skaket.
 
 

RSS 2.0