Mardrömsbeskedet

Den 24 mars, vid 9-tiden på kvällen, fick vi telefonsamtal från sonen som berättade att deras yngsta, Nora, 4 år i maj, har cancer. Det var den värsta stund jag haft i mitt liv, kan jag säga.
 
En knöl de upptäckte i julas och som de varit på flera läkarbesök för, och när det äntligen gjordes en biopsi på den, så besannades deras värsta farhåga.
 
Men när det väl blev konstaterat så har det gått fort. Många undersökningar och tester som tack och lov visat att det inte finns någon spridning i kroppen och att hennes blodvärden är bra.
 
Förra helgen lades hon in på sjukhuset för att göra de sista undersökningarna och testerna för att på torsdagen få sin första cytostatikabehandling.
 
Första dagen hade hon alla krafter kvar så att ligga stilla under tiden fanns ju ingen mening med när man kan köra rally i korridoren.
 
 
Sen har hon blivit tröttare för varje ny behandling, och än mer trötthet kommer nog nu efter. Sen i lördags kväll är hon hemma igen, till både sin egen och systrarnas glädje. Om tre veckor är det sedan dags för nästa omgång cytostatika.
 
Medan Nora och hennes föräldrar var på sjukhuset bodde Kim med de stora barnen och valpen Astrid hemma i huset. Ibland kan ont ha något gott med sig eftersom Kim fortfarande var sjukskriven efter sin Covid och kunde ställa upp. Det hade hon säkert gjort ändå.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0