Covid-19

Nej, vad vi vet har vi inte det. Fast kära maken hostar rejält, han har dock inte haft någon feber och inga andra symptom som hör till. Men de säger att stormen är här - fallen ökar rejält, huvudsakligen i storstäderna. Senaste nyheten är att eventuellt försöka isolera Stockholm. Och sjukvården saknar skyddsutrustning. Andningsmasker för vanligt folk tog slut för länge sedan och företagssamma människor har börjat sy andningsskydd för att hjälpa vården.
 
Såg det på TV igår och de berättade att de använder vliseline, något som används vid sömnad när man vill få tex en krage lite stadigare. Slog mig att det har jag ju hemma! Så idag började jag testa om det gick att få till. Det gjorde det, så nu har vi tre nysydda andningsskydd!
 
 
Vi är ju inte ute och rör oss så mycket, men de kan vara bra att ha.
 
Apropå att vara ute och röra sig, har vi insett att någon Skottlandsresa kommer det inte att bli för vår del i maj. GB har ju stängt sina gränser och riskera att kunna åka dit (SAS kör fortfarande dit) men att inte kunna komma hem, känns inte lockande. Vi har bokat av hotellet, men inte flygbiljetterna, vi hoppas att SAS hinner ta beslutet att inte köra, då finns en chans att få tillbaka de pengarna.
 
Sen har vi ju begravningen nästa vecka. I dagsläget känns det inte säkert att vi kommer iväg dit, det händer mycket på bara några dagar i landet just nu, vi avvaktar och tar det som det kommer.

Vårkänsla

Våra vårlökar kom ju upp ganska tidigt under en period när vi hade snöfritt. Sen kom massa mer snö och jag undrade om de skulle klara det. De är ju tåliga de där, så det har de gjort. I går var det massor med gröna blad som stack upp i den lilla vårlådan, och idag när jag kom ut hade flera av dem till och med slagit ut! Mäkta förvånad! Å andra sidan har vi tydligen lite värmerekord i landet i dag med +12.
 
 
 
 
Det är ju inte snöfritt än, men det har försvunnit jättemycket på de senaste dagarna! Och det fula gallret är rådjursskydd. Förra året åt de upp varenda blomma.
 
Inspirerad av krokusar, sol och värme blev jag tvungen att få in lite vår också, så det blev golvtvätt med mattbyte och fönstertvätt med gardinbyte.
 
 
 

Åmot

I måndags förra veckan åkte vi ner till Åmot, Töllsjö för att ta tag i begravning och hus. Syrran, kära maken och jag. Det är bra många år sedan jag var i huset och det syntes ju att det inte har blivit så väl skött de senaste åren, annars var allt sig likt. Lite bilder här för eventuella nostalgiska läsare.
 
 
 
 
 
 
 
 
På tisdagen hade vi bokat tid med begravningsbyrån och paniken lade sig som en gammal sunkig yllefilt över mig när magsjukan hälsade på kära maken natten innan. Lätt illamående åkte syrran och jag i alla fall iväg till begravningsbyrån och det gick bra. På eftermiddagen var det dags för banken i Alingsås för att betala de räkningar som var obetalda.
 
Onsdagen ägnade vi åt att röja i skåp och byråer. Mängder med gamla papper och gamla kläder hamnade i ett berg på altanen. Hade tänkt att kunna elda upp allt på torsdagen, men det blåste för mycket, så det ligger kvar där.
 
 
Fredag morgon åkte vi hemåt igen, dumpade syrran i Väsby och landade, rejält trötta, hemma vid 19-tiden.
 
Idag har det varit en massa tid i telefon för att ta reda ut hur det ser ut med olika prenumerationer, försäkringar och liknande. 
 
Om en vecka är det dags för nästa resa dit ner, mer röj och så begravning.

Rörigt

Världen känns, och är, lite upp och ner just nu. I onsdags den 11 mars avled min far, en vecka på dagen efter sin 90-årsdag. Det var ju väntat, läkaren vi pratade med när vi fick veta hur allvarligt det var, spådde ju att han inte skulle överleva julen, och att han blivit sämre och sämre har vi ju vetat. Och nu är det alltså slut. Men det medför ju en hel del olika åtgärder som måste vidtas, så nästa vecka kommer vi att tillbringa x antal dagar där nere och träffa begravningsbyrån och försöka göra en bedömning i övrigt angående hur allt ska skötas med hus och ägodelar. 
 
Detta då i den allmänna oredan, eller vad man ska kalla det, i dessa covid-19-tider. Sjukvården har slutat testa alla som uppvisar symptom, det görs bara på redan inlagda patienter och gamla som verkar sjuka, så därför vet ingen i nuläget hur många smittade det faktiskt finns. En vild gissning är nog minst 1500. De värst drabbade områdena är ju såklart storstadsregionerna, och Västra Götaland, dit vi ska, är ju då ett av dem.
 
Å andra sidan valde vi alldeles självmant att utsätta oss för en risk när vi i torsdags satte oss på en Vikingbuss och åkte på en dygnskryssning. Vi hade ju bokat den för ganska länge sedan och funderade en del fram och tillbaka om vi skulle åka eller inte. Kom fram till att man inte kan sluta leva och får använda huvudet och undvika närkontakt med folk. Det visade sig vara ganska lätt, för det var oerhört lite folk på båten; 460 mot normalt ca 1300. Så gott om space på restaurngerna och på dansgolvet. Har dock nog aldrigt tvättat händerna så mycket och grundligt som under den resan. Och som ett litet bevis på att vi kanske gjorde rätt som åkte, så hittade jag den där skinnjackan jag så länge velat ha, och den fanns i min storlek och den var på rea! Tusen spänn för den här!
 
 
Dessutom är det dags i kväll igen för byns matstafett, känner inte alls för det, men vi hade tur och fick den enklaste rätten; efterrätt. Den gjorde jag klar innan vi åkte till Åland, så den står i frysen och väntar. Dock kommer vi inte att vara med på efterfesten, utan stannar kvar hemma efter efterrätten eftersom vi åker ner i morgon. Så ja, det känns rörigt just nu.

Och så händer det igen

Och så händer det igen - snökanon som drar in när man som minst vill det. Vintern har ju varit både mild och snöfattig, väl snöfattig kanske, men nu i mars känns det oerhört onödigt att få dessa mängder med snö.
 
 
 
Vi såg ju prognoserna ganska tidigt och insåg att vi behövde åka hem från stugan en dag tidigare än vi tänkt - för att slippa köra i snöstormen. Det fick vi göra de sista milen ändå, ovädret hade dragit in tidigare. När vi kom hem insåg vi att den första portionen med snö förmodligen kommt under natten, ca 2 decimeter. Och så kommer då ytterligare minst 3 dm till under dagen idag och inte upphöra förrän i  morgon någon gång. Känns så väldigt onödigt.
 
 
I går kväll satt vi och pratade med Kim på högtalartelefon om ditten och datten - och så händer det igen! Ett jordskalv. Helt plötsligt uppstår ett starkt muller, ungefär som om det helt plötsligt stod en traktor eller lastbil precis intill huset och varvade. Vi sprang upp båda två från stolarna i undran över vad som händer, men kunde ju snabbt konstatera att det inte fanns några fordon utanför. Nästa tanke var faktiskt just jordskalv, även om ljudet inte var fullt lika högt som förra gången. Vi kände inte heller någon skakning i huset nu, å andra sidan satt vi på övervåningen förra gången, kan kanske kännas mer högre upp i huset. Kan läsa i tidningen i dag att det var ett skalv, ett mindre än förra gången och inte riktigt lika nära. 
 
 

RSS 2.0