Tillbaka

Tisdag idag och sedan i fredags är vi i stugan. Jättehärligt, även fast det innebär att backa tillbaka två veckor klimatmässigt. Hemma hade vi någon ynklig liten snöfläck kvar i skuggsidan av skogen, här är det betydligt mer snö än snöfria områden.
 
 
 
Andra dagen hade vi tur med vädret, solen sken och gav oss möjlighet att faktiskt basta nere i strandbastun. Det är egentligen för tidigt att basta där, men när solen ligger på hela dan blir starttemperaturen där inne tillräcklig för att det ska funka. Så härligt att sitta där även fast det är is man ser i stället för vatten på sjön. En fin solnedgång fick vi också.
 
 
Sovrummet i sommarhuset har jobbats på, eller rättare sagt, en sista bräda till taket har jag målat, kära maken satt upp den och vips! är allt klart därinne! Så idag har vi storstädat rummet, och ställt tillbaka möblerna. I morgon ska vi hinna med lite pimpande, tyvärr tog vi inte med oss allt som ska upp, så  helt färdigställt blir det inte. Men en oväntad detalj sprang vi på när vi var en sväng på loppisen idag; en tavla som kommer att bli en prick över i:et där inne. Återkommer om det.
 
Vertanen har vi också ägnat oss åt; alla takstöttningnsbrädor bortplockade, golvet såpskurat (luktar så gott!) och mattorna pålagda, bord och stolar på plats och fönsterlyktorna står på laddning på bänken.
 
 
 
Töat har det såklart gjort medan vi varit här, men det går sakta när plusgraderna inte är så många. Man kan absolut kalla det aprilväder, ena stunden gluttar solen, andra kommer det en lätt snöby. Känns lite bra att vi tog med oss körsbärskvistarna vi klippte av hemma när vi såg hur knopparna svällde. Känns lite trösterikt.
 
 
 
 

Årets första försommardag

 
Det är vad vi faktiskt har idag, så underbart! Shorts och linne i fikahörnan, som faktiskt blev roséhörna idag, fast det är tisdag. En sån här dag ska firas! +18 och klarblått.
 
 
Som ses på bilden är det inte mycket snö kvar heller.
 
Penséerna är planterade, i vårlöklådan blommar krokusar, scilla och pärlhyacinter hej vilt, syrenknopparna är på bristningsgränsen, vitsippor och tussilago blommar samtidigt, så härligt!
 
 
 
 
 
 Så är det ju det här med vårsysslor, de trevliga är att de första sådderna ute i lådorna är gjord och att både sallat och ruccola faktiskt tittar upp. Mindre roligt är att vi ju måste sopa gräsmattorna från allt ditplogat grus innan gräset börjar växa, och dessutom ska man ju hinna kratta gräsmattorna innan också. Men idag blev sopningen så gott som klar.
 
Vårfåglarna är ju också något man ser fram mot, roligt när sädesärlan kommer och man vet att nu är våren här. Utom när vi åter får hit en pippi som har pippi på pippin. En adrenalinstinn hanne som i sin spegelbild i våra fönster tror att han ser en rival - som han ska slåss med. Gör utfall mot fönstret och hackar på det. Dels väcks man på morgonen när fanskapet sitter och hackar på sovrumsfönstret och dels blir det väldigt geggigt efter hans angrepp -  och fönstren är nyputsade.....
 
 
 
 
 

Covid-19 del 2

Det är som det sägs, ropa inte hej förrän du är över bäcken. Två dagar efter förra inlägget var det min tur att bli sjuk. Mest sannolikt är det Coviden vi har, symptomen stämmer, men en snällare variant. Lätt feber, hosta, andfåddhet/tungt att andas, ont i huvudet och en lamslående trötthet. Vi gissar att det trots så glest med folk, är vår Ålandsresa som är boven. Det stämmer med inkubationstiden, kära maken en vecka efter den resan, jag en vecka efter honom. Får ändå säga att vi hade tur som hann ner till Töllsjö och ordna med begravning och sådant. Begravningen var i fredags och den kunde vi ju såklart inte åka till.
 
Så den sista veckan har ägnats åt ryggläge, inte orkat göra någonting. Inte ens fylla år ordentligt. Kära maken, som vid det laget var den som var minst risig av oss, var och handlade och kom hem med både tulpaner och påskliljor samt en flaska Amarone. Vi brukar ju fira med en god köttbit med potatisgratäng och Amarone. Men Amaaronen står kvar, det är att slänga pärlor för svin att dricka en sådan när man mår skrutt. Det blev morotspuré smaksatt med vanilj och brynt smör och en torskrygg i stället. Inte fy skam det heller. På fredag hoppas vi kunna äta födelsedagsmat och dryck i stället.
 
 
 
Såklart är vi ju isolerade, samtidigt som det inte egentligen innebär nåogn skillnad för oss, eftersom vi inte är ute i samhället annars heller annat än för att handla mat, vilket vi inte gör mer än en gång i veckan annars heller. Det tråkiga är att inte kunna träffa barn och barnbarn. Vi varken hade ändå inte tänkt åka till stugan i påsk och som det är hade vi inte orkat heller, och jag vet att framför allt Kim gärna hade kommit hit om det gått. Vi vet ju inte till 100% att det är coviden vi har, men det känns fel att ta risken att smitta ner, dessutom gäller ju avrådan från resor.
 

RSS 2.0