Inte semester, sommarvistelse

I stugan igen sedan i måndags och lunken har infunnit sig. Numera kan man ju inte kalla det semsterlunken, men en behaglig tillvaro, där den ena dan är den andra ganska lik - och skön. Bastubad varannan dag, och en angenäm balans mellan jobb och avkoppling. 
 
Det var rejält vildvuxet här när vi kom, så mycket tid har lagts på att snygga till och få ordning på odlingarna - som hade klarat sig med ett nödrop. När det var gjort har tid lagts på att få till vertanen, både på in- och utsidan. På utsidan ska plintar och sådant hamna bakom en snygg fasad, samt att det altanstaket som revs ersättas. Dock upptäckte vi medan det var borta att vi inte ville ha ett likadant som det gamla, utan ett man ser igenom, så det fick bli ett kryss. Nu målat en första sväng. Kanske hinner jag måla det klart innan barnbarnen kommer på måndag.
 
 
 
På insidan har en gammal bänk, byggd för att sitta på nere vid sjön (använd en gång) fått komma in och göra tjänst som växtbänk för chili- och paprikaplantor i stället. Gurkorna har kommit ner i sina krukor och tomaterna har fått sitt ställe.
 
 
 
 
Vi har haft ganska normal svenskt sommarväder, kan man säga, ingen jättevärme, men bikiniläge ändå varvat med lite svalare. Några fina solnedgångar har vi ändå fått.
 
 
 
 
 

Midsommar

En alldeles fantastiskt härlig, mysig midsommar har vi haft, faktiskt också med hyfsat väder. Framför allt var just midsommaraftonen helt perfekt, solsken, men ändå lagom varmt.
 
Finbesök har vi haft sedan i torsdags kväll när gänget kom, lite sena på grund av all trafik. Men sen har vi faktiskt mest bara njutit - av sommaren, mat, vädret, bra snack och allra mest såklart, av lilla Ellie! Har ju haft lite syprojekt till henne som nu är överlämnade, och ser ut så här:
 
 
Nedan en liten solskyddsdress, tunn, luftig bomull skyddar bra, men värmer inte.
 
 
 Sen tror jag bilderna här beskriver ganska bra hur helgen sett ut!
 
 
 
 
 
 
 
Den här sista bilden är tagen klockan 1 på natten, alltså klockan 24 normaltid, dessutom dagen för sommarsolståndet, vilket i år var just på midsommaraftonen. Ljuset, trots lite nattmoln.
 
 
 
 
 

Vårgöra och sånt

Vi har ju varit mer uppe i stugan den här våren än andra år eftersom vi numera inte har jobb att ta hänsyn till 😊, vilket inneburit att det tagit längre tid att bli klar med alla vårars huvudjobb - veden. Men igår blev vi äntligen klara! Vi turas om, och när kära maken stod sitt pass igår, tänkte jag att jag skulle göra annan nytta och påbörjade målningen av ombyggnaden av gamla traktorgaraget till Bertans Byggarbod. Väggar kom upp i höstas och ett par återbrukade dörrar, men någon målning hanns inte med.
 
Det kräver att man står på en bock, och jag har svårt för att stå där. Det känns som jag har för lite skydd, är rädd att glömma mig och kliva utanför/fel och ramla. Så jag blir nog som en pinne. Dessutom är det problem både med att komma upp och ner med min höft som krånglar. Men, jag kom upp, och målade tills det var dags att kliva ner. Då drog det till i ryggen, ryggskott light. Envis som man är, målade jag ändå klart, dvs upp och ner två gånger till. Kanske inte så klokt. Trodde det skulle läkt under natten, men inte... men man ser ändå att det är snyggare på den målade sidan än den omålade! Fast den är ju bara grundmålad, det blir två tillfällen till till nya ryggskott!
 
 
 
Och vedhögen blev extra stor i år eftersom det togs rätt på en hel del stockar när lagården revs i höstas. Dessutom blev vi tvungna till en ny klyv- och torkplats, just eftersom lagården inte finns längre, vi brukade ju stå bakom den. 
 
 
I dag har vi varit och storhandlat, och då menar jag storhandlat, eftersom vi får så kärt besök över midsommar; Vickie med man och barn, och även Kim. Ska bli så himla mysigt att få hit dem allihop och framför allt att se hur Ellie har vuxit sedan sist! Enligt prognosen ska vi ju få bra väder också, hoppas det håller!
 
Så de närmaste två dagarna kommer att ägnas åt att få ordning på torpet och städa och fixa så det är lite representabelt!

Skryt

Ja, idag känner jag att jag vill ägna mig åt lite skryt, för det tycker jag att jag är värd.
 
Jag gillar ju inte fisk, men äter det ändå, ofta en gång i veckan, det är ju nyttigt. Försöker dölja fisksmaken i olika kryddor och koka längre än man ska för att få bort den, tycker fisksmaken är vämjelig.
 
Men idag blev det faktiskt så jävla gott, så ja, jag tänker skryta.
 
Brukar ju köra med fryst blockfisk, men efter jag läste om hur fisken fiskas i Norge, transporteras till Kina för att bli insprutad med vatten och kemikalier och därefter tillbakatransporterad till Skandinavien, och jag själv fått stå och krama ur vatten ur blocken, så tänkte jag att nu är det dags att köpa färsk fisk istället.
 
Gjorde så i veckan, spättafileter, som idag tillagades. Tidigare i livet åts de alltid panerade, men nu vill jag inte ha kolhydraterna från mjöl och ströbröd, så de stektes lätt saltade och pepprade i rejält med smör. Till det gjorde jag en egen remouladsås som (skryt) blev himmelsk. Färskpotatis kokt med mycket dill till det (äter ju sällan potatis men till detta ville jag ha) blev pricken över i.
 
Från grönsakslanden i trädgården hämtades dillen, gräslök och rejält med röd och grön sallat. Borde tagit bild på tallriken, men trodde inte att det skulle bli så gott. En bild på grönsakskorgen här ändå.
 
 
Ser kanske lite ut, men korgen är stor.
 
Fisken blev god, men remouladsåsen alltså!
 
2 pers
 
ca 2 dl creme fraiche
ca 2 msk majonnäs
ca 1 msk bostongurka
ca 2 msk hackad pickles
ovanstående två går att byta ut mot det det ena eller det andra, eller hackad saltgurka
en liten knippa gräslök - som på bilden
en liten knippa dill - en del av det på bilden
lite dragon
några stänk gurkmeja, för lite sötma och lite färg
lite salt och vitpeppar
 
Kära maken lovordade maten ungefär varannan tugga, han är alltid nöjd med min mat, men så här mycket var det länge sedan jag hörde honom berömma maten! Inte sista gången vi åt detta!

Otrevliga överraskningar

Igår kom vi hem igen från stugan och blev lätt chockade; dels var nästan allt vatten borta i dammen, samt att när jag kom in i huset hade det flyttat in svartmyror i köket.
 
Vi upptäckte för några veckor sedan, också när vi kom hem från stugan, att vattennivån i dammen sjunkit och insåg att vi hade läckage nånstans. Insåg att det nog var slangen mellan pumphus och lilla bäcken och hittade också ett hål som vi lagade. Allt frid och fröjd -  tills nu. För det hade blivit ytterligare sprickor i slangen, så nu måste vi göra om på något sätt. Vill ju inte att salamandrarna som bor där ska bli utan vatten.
 
 
Svartmyrorna började jag jaga med dammsugaren, sen hittade jag Myrr i skåpet och lade ut sådant också. Myrorna blev väldigt glada och käkade friskt, samt drog med sig ner till boet. Bra där att kunna se vart de tog vägen - under fodret/karmen runt altandörren. Förmodligen har de ett bo under huset, de gillar ju sandmark vilket det är där nere. Idag är det bara nån enstaka strömyra vi ser, så vi hoppas de håller sig hemma i sitt eget hem i fortsättningen. Och så får vi väl lägga en ny silikonsträng mot väggen....
 
 

Svårt beslut

Sedan tisdag förra veckan är vi i stugan igen. Lite tidigare än tänkt, men vi skulle få besök i helgen som kommer nu och var du tvungna att åka upp lite tidigare. Nu har besöket blivit skjutet på och därför är vi tvungna att stanna kvar lite längre. Låter krångligt, jag vet, men det är för att alla våra nysådda och nysatta grönsaker ska kunna överleva på båda ställena. Allt ordnar sig och vi längtar efter besöket!

Vi kom som sagt upp tisdag förra veckan och gjorde det sedvanliga första besöket hos svärmor dagen därpå. Det blev inget bra möte.

Vi, men framför allt jag, blev ordentligt ifrågasatta (milt uttryckt) om hur vi lever vårt liv, och för min del blev jag hårt ansatt angående min relation med min mamma, en sak som jag inte tycker min svärmor har ett dugg att göra med, ännu mindre rätt att döma, fördöma. Men det gjorde hon.  

När vi kom tillbaka ner till oss kom reaktionen; hjärtklappning, hyperventilering, suddigt seende. Försökte kolla pulsen och upptäckte att den kom och gick, hoppade över slag. Trodde på allvar att nu får jag hjärtinfarkt. Min underbara man fick mig att lägga mig och försöka andas med magen, och med hans hjälp gick attacken över. Flera dagar efter hade jag också hjärtklappning, men inte lika illa.

När jag sedan googlade, så var det misstänkt likt en panikångestattack. Insåg då att nu måste jag göra något åt situationen.

Ända sedan vi bodde i Väsby har jag haft mer eller mindre ångest över våra resor upp hit till stugan, samtidigt som jag ju alltid älskat att vara i stugan. Under alla år har det förekommit mer eller mindre förtäckta gliringar/elakheter, men de har eskalerat under de sista tio åren. Jag har inte kunnat göra besök hos henne utan att ha hjärtklappning både före och efter, sägas ska att många besök har varit bra också. Men efter den här upplevelsen inser jag att jag, för att rädda mig själv, måste sluta att utsätta mig för mer av den här stressen, dvs sluta göra besök hos henne.

Måste också säga att jag, även när det gäller den här relationen, sörjer att det har blivit som det är, det som skulle ha kunnat vara. Tror att om hon hade släppt in mig hade vi kunnat ha mycket gemensamt t.ex. hade hon gärna fått lära mig vävning.

Men vi har haft sköna dagar här också, fast i början kalla trots solsken. Då fick vi uppleva nyttan med vertanen, att kunna sitta i värmen där, när det inte gick att sitta ute.

 
 

I förrgår var den värsta dagen, med spöregn och  bara +8. I går vände det och värmen har kommit smygande och med den lite åskväder. I går hann vi ta ett dopp i regnet innan vi insåg att vi det kanske var klokt att gå in innan ovädret kom. Det blev två åskväder, inte speciellt intensiva, men de gav vackra färger på himlen.

 
 
 
 
 
 

RSS 2.0