Förintelsens minnesdag

Idag är det förintelsens minnesdag. En väldigt viktig dag, för det hemska folkmordet nazisterna begick får aldrig glömmas. Aldrig, och framför allt tror jag det är viktigt att lyfta det extra mycket i dessa dagar när så mycket bruna krafter samlar sig ute i Europa och även i Sverige.

Det finns ju inte så många kvar i livet som kan vittna om hur det var, och vad som skedde. Det finns ju tyvärr röster som hävdar att det aldrig har hänt, att det är en lögn.

Som tur är finns ändå många människor kvar vars släktingar satt i dessa dödsfabriker, och som kom levande därifrån och kunde, i den mån de orkade, berätta vad som hände. Dessa deras barn, och andra släktingar, kan ju fortfarande berätta.

Själv har jag faktiskt känt två personer som suttit på dessa ställen. När jag var i 15-årsåldern hade jag en pojkvän vars föräldrar var från Polen och den ena föräldern hade suttit i Treblinka och den andra i Auswich. Förmodligen precis i slutet av kriget eftersom de klarade sig undan därifrån.

Nazisterna fängslade inte bara judar, de här var kristna, men som sagt polacker. Minns att jag blev väldigt djupt berörd när jag fick se det tatuerade fångnumret på en av deras armar, det blev så fruktansvärt tydligt, verkligt. Det här var i början på 70-talet, men mamman drömde fortfarande, efter så många år, ofta mardrömmar.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0