Matstafett

När vi flyttade in i den här lilla byn för 12,5 år sedan fanns här ca 10 permanenta hushåll och även några sommarstugor. De senaste åren har det dels byggts fyra nya hus, varav ett ersatte en av sommarstugorna, så byn har vuxit. När det kommer så mycket nytt blod in i en by som ”stått stilla” så händer det ibland saker. Såklart beror det på vad det är för människor, men även vilken reaktion som uppstår vid nya möten.

Här har det varit enbart positivt. Första tecknet på det var ju i somras när det ordnades ett ”After röj” när den årliga slyröjningen längs vår väg hade gjorts. Mycket trevlig och kul. Nu blev det då Skärsätts Matstafett.

I korthet går det ut på att man äter förrätten på ett ställe, huvudrätten på ett annat och efterrätten på ett tredje. Förhoppningen här var att vi skulle bli tolv par, så att det skulle bli nya konstellationer av människor på alla ställen. Dvs de som samlas för förrätt på ett ställe splittras sedan upp och går åt olika håll för sin huvudrätt och likadant efter huvudrätten så splittras alla till nya ställen. Riktigt så blev det inte för det var 10 deltagande par, men det funkade jättebra ändå.

Vi hade turen att få bjuda tre par på förrätt, det absolut enklaste – att få börja. Däremot visste vi inte vilka som skulle komma och inte heller vart vi skulle ta vägen för huvudrätten. Men varje värdpar hade ett brev där vi fick veta vilka som skulle vart för nästa rätt.

Men som sagt, skitnervöst. Skitnervöst, eftersom vi inte känner folket i byn speciellt väl, och inte alls visste vilka som skulle dyka upp och inte vilka förväntningarna var. Riggat och klart såhär, fattas bara parmaskinkarullarna som strax ska hamna på tallrikarna.

 
En jättetrevlig sittning hade vi här hos oss, och likadant blev det på de ställen vi åt varmrätt och efterrätt på.

 Allt avslutades sedan med kaffe och avec hos ett av paren, och avecen höll i sig ända frampå småtimmarna…..

Enda smolken var att mina trasiga höftböjarmuskler inte klarade alla snabba promenader genom byn så bra, så idag har jag varit tvungen att plocka fram kryckorna igen. Allt jag tränat mig till känns borta och jag är tillbaka på ruta 1, eller värre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0