Packat och klart

Nu är det dags! I morgon påbörjar vi resan mot Serbien och det stora sagobröllopet. 
 
Det är inte lätt, det här med packning. Det verkar ju som sommaren tänker stanna kvar där nere, just nu säger prognoserna mellan 24 och 32 grader medan vi är där, tur att man efter den här sommaren är lite värmevan... men svettigt lär det ändå bli.
 
20 kilo får vi ta med oss var på flyget och det är ju en hel del som man villhöver ha med sig. Att sålla är inte lätt, så jag gjorde så att jag packade ner allt jag villhövde och tänkte att jag får plocka bort sånt som inte är helt nödvändigt om det behövs. Men glad blir man när allt är packat och vågen stannar på 10,7 kilo!
 
 
Incheckade på både ut- och hemresa är vi från i dag också, känns skönt att ha även sådant klart.
 
Så nu fattas bara att fixa med blommor och sånt, så de klarar sig ensamma i en och en halv vecka och att tänka efter om något fattas, och sedan ta första etappen av resan i morgon; till Kim för övernattning, och sedan resten av resan på måndag. Ser så mycket fram mot den här resan, så mycket som kommer att ske under veckan och så sagobröllopet som grand finale nästa söndag. Det ska bli såå himla spännande och roligt!

Potatismonster och andra växter

Alldeles fantastiska dagar har det varit, kan vara att det här är sista dagen med över +25, har inte hållit koll på toppnoteringen idag, men varmt har det varit. Solstolen har använts och svetten har runnit...
 
Men vi har inte bara latat oss, jag har målat garagefönster och kära maken har fortsatt målningar av ytterväggarna på Bertans ByggarBod. Fint blir det, båda två.
 
Och så det här med växtlighet.... Här hemma har det nog kommit lite regn då och då, medan vi uppe i stugan haft mer uppehåll. Det syntes på den frodiga och gröna gräsmattan när vi kom hem, och så odlingarna som ju mådde bra. 
 
Även dammen verkar ha mått bra i sommar, tack och lov har den nya slangen hållit, så allt vatten var kvar. Men runt den lilla bäcken har det vuxit väl mycket. Fast det ser ju frodigt ut.
 
 
Ännu roligare är att näckrosorna också verkar ha frodats i år, de täcker snart större delen av vattenytan, vilket är väldigt bra. Då får vattnet skydd för solen och det bildas inte lika mycket alger som stökar till. De är så fina också, näckrosorna.
 
Vi odlar ju potatis, mest som en kul grej. Det gräsklipp som inte går åt till att täcka odlingarna läggs i en tom pallkrage, samt att vi slänger blast och annat i den lådan under säsongen. Året därpå makar vi undan lite av det och stoppar ner sättpotatis. Potatisen trivs där, vi har fått mycket potatis varje år, men det här året verkar slå alla (3) tidigare år. Vi tog upp det första ståndet idag, och fick upp de största potatisar vi någonsin sett!
 
 
 
 
Det är monstret, den största, vägde 600 gram! Den räckte, och blev över av till vår middag!
 
Det lustiga, och meningen också förutom att få lite potatis, är att odlingen av potatis i gräsklippet omvandlar klippet till jord över en sommar. Win- win!

Bra grejer

Inte åkte vi hem i lördags som vi skulle inte! Inte kan man sätta sig i bilen och svettas, när solen skiner från en klar himmel och man hellre svettas i solstolen?
 
 
Så skönt när det inte spelar någon roll om man åker hem den ena eller andra dagen, så vi stannade och tog vara på det fina vädret. Till och med blev det bad! Inte jättevarmt i vattnet, men vad gör det, det var förmodligen sommarens sista bad. Inte är det många år heller man tagit det så sent som 24 augusti.
 
Men i går åkte vi hem, hem till värmen, det var bara 16 grader där uppe och 24 här hemma, bra byte i rätt tid!
 
Här hade allt vuxit såklart, förvånad över att vi hade så mycket broccoli och även jättestora blomkålshuvuden. Så broccolin togs om hand i går och då insåg vi att vi nu var tvungna att köpa en extra frys för att få plats med allt. Så idag blev det en snabbtur till stan och kom hem med den här som får bo i garaget, den ska klara temperatur ner till -15. Perfekt!
 
 
Snett bakom ligger två av de tre blomkålshuvudena som var (lite mer än) skördeklara.
 
 
Även rödbetorna är gigantiska; idag räckte det med en för att göra rödbetsbiffar till oss. Första gången jag gjort det, men det blev jättegott. Ett paket bacon och fetaostkräm till. Här är hälften av biffarna vända i stekpannan.
 
 
 

Vemod och förväntan

I morgon är det dags att åka hemöver igen och det känns lite vemodigt eftersom man vet att när vi kommer tillbaka är det full höst. Förvisso verkar vi få ordentlig sommarvärme hemma under nästa vecka, så sommaren är ju inte slut än, tvärtom har den varat länge i år. Men just det där att veta att det är slut på sommaren här, för oss.
 
Både igår och i förrgår har det varit soligt och fint väder och solstolen har använts, även fast det inte fastnar så mycket färg på kroppen längre. Men skönt är det. En fin solnedgång fick vi och njöt hela kvällen på vertanen.
 
 
 
 
Hemma är det mycket att göra såklart, veden ska (helst) hinnas ladas in, gräs klippas, skörda grönsaker. OCH inte minst, planera kläder och packning för vår spännande resa till det stora, feta serbiska bröllopet!
 
Självklart snurrar det redan i huvudet av klädplanering, själva bröllopsklänningarna har jag klara, men vi kommer att vara där nere i en vecka och i olika situationer. Bland annat ska vi resa till byn där Saša har sina mor- och farföräldrar. Just kläder för de dagarna började snurra i mitt huvud en tidig morgon, när man ligger mellan sömn och vaka. Kom på att jag inte har några bra shorts, vilket kan behövas i värmen där. Alltså shorts har jag, men bara sådana som bara går en liten bit ner på låret. Ville ha nåt som kändes mer klätt, och kom att tänka på shortsen som båda döttrarna har. Så dan därpå åkte vi till stan för att shoppa och hittade exakt vad jag ville ha, helt otroligt! På rea, i min storlek, hur sannolikt är det? Dessa båda betalade jag totalt 115 spänn för, snacka om klipp!
 
 
 
Ett par bra skor för 90 spänn blev det också.
 
 
Så, känslan nu är en stor portion vemod och en stor portion med nyfikenhet och spänning!

Nyheter

I onsdags skrevs det historia här i vårt lilla stugområde när det nya vattnet äntligen kunde kopplas på.Under sommaren har det byggts ett litet hus där hydropressen som pumpar ut vattnet i ledningarna till husen och filtret som renar vattnet från den för höga järnhalten, finns. Men under de första dagarna i veckan kom då rörmokare och elektriker tillbaka från semestern och kunde koppla ihop det hela. Det var en härlig känsla när det alldeles klara, smaklösa vattnet kom ur kranen i stället för det gamla gulaktiga!
 
Så här ser det lilla huset ut, den lilla grå grejen framför är själva borrhålet. Fascinerande att det inte är större!
 
 
Så här ser det ut inne i huset, det stora är filtret, också det fascinerande.
 
 
Häromdagen hamnade vi på Returcentrum, Vännäs egen loppis. Har handlat en hel del bra saker där genom åren och den här gången fyndade vi en hel del; ett par riktigt snygga gardiner i obruten förpackning, ett par barnpussel och ytterligare en leksak, ett par skålar, ett rivjärn, en spetsgardin (ska sy fruktpåsar av den) och sist men inte minst; en trehjuling! Allt för totalt 268:-, vilket jag tror var orinarie priset för en gardinförpackning.
 
Trehjulingen var speciellt roligt, eftersom vi har cyklar här uppe till de två stora tjejerna, men ingen till Nora, synd bara att den inte fanns här redan i somras, men den kan användas nästa sommar också. Sen finns det ju en annan liten tjej som så småningom blir stor nog för en trehjuling!
 
 
 

Njutningen med en vertan

De senaste två dagarna har det varit trist och småregnigt väder, men inte så kallt. Innan dess hade vi ett antal dagar skön sol och försökte bättra på brännan.
 
Njuter verkligen av vårt vertan och möjligheten att kunna sitta därute och äta. Förut var det ju bara när vädret tillät, dvs tillräckligt med sol. Inte sol = sitta inne i köket, det fanns inget mellanting. Det är det det gör nu, även om det inte är sol, så blir det tillräckligt varmt där bakom glasdörrarna ändå.
 
Nästa njutning är att sitta där på kvällen och kunna njuta av sjöutsikten, se mörkret falla och de scenarier som solnedgången bjuder på. Tyvärr kommer den ju allt tidigare, solnedgången. Å andra sidan får man lite längre tid att mysa, för det blir ju sånt också, när vi nu har pimpat med lite lyktor och har vi infravärmen på, så ger den också ett varmt sken.
 
 
 
 
 
 
 

Växtkraft

När vi kom tillbaka upp till stugan, efter bara en knapp vecka, blev vi förvånade över hur mycket det växt här. En del var ju bara bra, annat mer onödigt, som sallaten, det hade blivit sallatsträd av dem! Ser ju lite lustigt ut, men det går lika bra att plocka blad från dem ändå!
 
 
En av de nya grönsakerna vi odlar i år, gurkan, hade också dragit iväg. Den ska bli ca 1,5 meter hög, nu når den över mina 1,65. Och gurkor blir det på den, många! Den första plockade vi i förrgår och kunde därmed göra den första salladen på enbart egenodlat, annars har det varit just gurka och tomat vi fått köpa till. Men nu så! Gurka, tomat, sallat, rucola,broccoli, morot, persilja och någon sockerärt.
 
 
 
 

Naturkrafter

Vi åkte ju hem i onsdags förra veckan av flera andledningar; mest för att gräset är sanslöst vildvuxet efter tre veckor, planteringarna behöver omvårdnad men också för att jag ska på en mammografi i morgon. Men så länge som till idag hade inte gräs och annat klarat utan ans och tillsyn, så eftersom helgen liksom blev "över" tänkte vi att det kunde vara mysigt att få hälsa på vårt Väsbygäng. Så i fredags åkte vi ner för en helgvisit. Oj, vad hon hade vuxit lilla Ellie! Kryper som en vessla över golvet och babblar på (nästan) värre än sin mor, lite av naturkrafter båda två.... Härliga dagar hade vi med massa god mat och skratt och snack, massa mys, lek och kramar med Ellie och tiden bara flög iväg.
 
 
 
Men i onsdags kväll var vi med om något både fascinerande, häftigt och lite obehagligt - ett jordskalv. Vi hade stängt av TV:n en stund tidigare och satt och småpratade när vi hörde ett rejält muller, ungefär som när man utomhus hör åska på håll. Sägas ska också att vårt hus inte släpper in mycket ljud, så hade vi varit utomhus måtte det ha dånat rejält. Vi hann titta på varandra i undran över vad det var som lät, när huset skakade till. Vi fortsatte titta på varann, men nu med frågan; vad i hela friden var det? 23.20 är det ingen som spränger, speciellt inte här ute i skogen. Frågan vi ställe högt till varandra var; herregud, var det en jordbävning? Det fick vi ju reda på senare att det var och att vi befann oss bara några kilometer från epicentrum. 2,5 på skalan är ju ingenting mot det som sker på andra ställen på jorden, men en liiiten aning om hur det kan upplevas där, fick vi.

Växtkraft

Näst sista dagen där uppe i stugan, i tisdags, skulle kära maken vattna såklart. Den enda lådan som fortfarande har fiberduk på sig är blomkålslådan och där brukar han bara öppna kortsidan och stoppa vattna därifrån. Men den här gången skymtade han något han inte sett förut, något vitt... När han tittade närmare hittade han ett STORT fint blomkålshuvud! När han letade vidare hittade han tre till. Så "i smyg" hade de utvecklats och vuxit till sig. Rena turen att han såg dem! Dagen därpå åkte vi hem och hade vi missat dem hade de nog inte varit lika fina när vi kommer tillbaka!
 
 
 
 
Annat som växer väldigt bra däruppe är både gurka, paprika och tomat. Några söta, goda tomater har vi hunnit få, men mycket är på väg. Gurkplantorna växer som bara den och blommar hejdlöst. En gurka är nog snart färdig och blir det gurkor av alla blommor, så vet jag inte vart vi ska göra av alltihop.
 
 
 
 
På tisdag åker vi upp igen och hoppas att allt har överlevt. De har fått ett antal 1,5 liters vattenflaskor nedstuckna i jorden och vi håller tummarna för att det funkat.
 
Förra svängen hemma upptäckte vi ju att alla kålväxter såg ut som spindelväv, efter att ha blivt kalasade på av larver. Döm om vår förvåning när vi den här gången kom hem och upptäckte att de startat om igen! Det fanns till och med broccoli att skörda!
 
 
Det här är grönkålen, men både broccoli och blomkål såg ungefär likadan ut.
 
Så här ser den ut idag
 
 
Vilken tur att vi inte rev bort alltihopa!
 
 
 

Sommaren, del 2

När vi kom tillbaka till stugan och Kim igen efter hemmasvängen var det dags att plocka fram hennes födelsedagspresent från förra året; badflamingon! en bautaversion av den Freja hade förra året. Inget man kan blåsa upp med lungkraft, utan kompressor krävdes. Som tur var var det ungefär där också som det fina vädret började.
 
 
 
 
Det tog några ofrivilliga dopp innan hon kom underfund med hur man bäst tar sig upp på den, och sitter/ligger på den. Vet inte om det var därför den fick namnet Pinky pie? Många soltimmar blev det på den för henne i alla fall och när Familjen kom tillbaka från sin Finlandstripp, var det fler som uppskattade den.
 
 
Sonen/pappan fick inte plats på Pinky men övervakade sina små.
 
 
Familjen åkte hem nån dag senare, men Kim blev kvar ett tag till. Tror att det var nånstans  i höjd med att hon åkte hem som värmen började komma, men tyvärr fick varken hon eller Familjen uppleva det fantastiskt ljumma badvattnet vi sedan fick. I takt med att värmen steg i luften, gjorde den det även i vattnet. Vi hade 27,5 som mest på badtermometern, grannen hade 28. Lägg till det 30-32 grader i luften, så gör man inte så mycket annat än att badar. Och badar. Och ligger och flyter i vattnet. En vecka höll det i sig, och framför allt baden var ljuvliga, så varmt i vattnet har vi aldrig haft, kändes som att vara utomlands!
 
Jordgubbarna mognade fort i värmen!
 
 
Och så vår underbara vertan, såå mycket glädje vi haft av den i sommar. I början, när det inte var så varmt att vi kunde sitta på altanen, har vi kunnat sitta där, inne i värmen, men ändå ute. Långa kvällar, när värmen fanns där, eller fick lite hjälp av infravärmaren. Så underbart!
 
 

RSS 2.0