Det är nu det händer, del 3

Nu börjar det kännas lugnt och bra med vår renovering av trapphus och hall. Vi har avancerat så bra, fönster/dörrsmygar och all väggspackling är klar och vi är faktiskt framme vid att kunna börja tapetsera!

Men nu är det ju så trevligt att vi i morgon får besök av tre av barnbarnen och deras föräldrar, så nej, den tapetseringen får vänta. När de har åkt igen så åker vi upp till stugan och är nog där en vecka sådär. Men vi känner oss ganska säkra på att till jul har vi tapet på väggarna ändå!

 

 
 
 

Lagården då? Ett minne blott. Idag har vi fortfarande en liten pyrande hög därute, men den försvinner nog de närmsta dagarna ner i ett hål i marken. Bokstavligen.

Den här karln som rev åt oss, tände helt enkelt eld på det som blivit när han rivit övervåningen på lagårn. Sedan tog han undervåningen bit för bit och la på elden allt eftersom. Så sedan förra fredagen har vi haft en brasa här utanför som ännu inte slocknat. Allteftersom har han varit och plockat järnskrot och annat obrännbart ur rivningsmassorna och kört iväg med, och så har det fått brinna vidare. Under tiden har han jämnat till marken, lagårn låg ju betydligt lägre än boningshuset och även stor nivåskillnad från logbryggan ner till marknivå, och då tagit jord från vår skogskant till detta. Det gjorde att det nu är en rejäl grop där han hämtat jord och dit kommer han när han kan, att skyffla ner det som är kvar av brännhögen. Och vi har helt plötsligt fått en ny trädgårdsdel!

 

 

 
 
 
Det kommer att vänja sig vid den nya vyn, både inifrån och utifrån, och jag tycker att det är sorgligt att den gamla lagårn redan när vi flyttade in hade gått för långt i sitt förfalll för att kunna rädda. Samtidigt fungerade den ändå i nästan tolv år åt oss som förvaring, vedbod och snickarbod, så jag ska nog vara nöjd så. Hejdå, lagårn!
 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0