Föraning om vår

Igår på förmiddagen när jag var klar med all målning o liknande som stod på schemat gick jag och satte mig på farstubron för att njuta mitt pensionärsliv i solen. Upptäckte att jag var tvungen att dra stolen längre och längre fram mot trappan för att kunna sitta i solen och insåg att solen snart står så högt att brotaket snart kommer att göra att man sitter i skugga.

Det har ju varit ett bra ställe dessa första soldagar att sitta på. Det enda snöfria, liksom. Vår lilla solhörna ligger ju under en driva på ca två meter både på höjden och bredden. Men i det läget insåg jag att jag måste börja skotta. All den snön tar ju en stund att förflytta. Så jag började och det gick lättare än jag trodde. Under det översta islagret var snön som sorbet och hyfsat lätt då att skotta undan.

Framför solhörnan har vi en pytterabatt där jag har lite olika vårlökar. Döm om min förvåning när jag kom fram till den lilla lådan och snudd på halshugger några blekfisar som trotsar snön och vill upp!

 

 
 

En ännu större förvåning och glädje var det när jag kom hem i eftermiddags efter att ha varit på naprapatbesök, jobb och lite shopping i stan och såg det här!

 

 

 
 

 

Som ett löfte nästan, såg jag årets första sädesärla här i morse. Det är många år vi blivit förvånade när den första har synts och vi har undrat hur de ska klara sig i all snö som funnits kvar. Men för det mesta har snösmältningen gått fort efter att den första har siktats, så jag undrar om de på något sätt vet vad som är i kommande. Hoppas på det! Snön ligger ju fortfarande meterdjup, mer på sina ställen, men kanske, kanske kan det snabbas på....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0