Tiggeriet

Hörde på TV:n igår att det diskuteras om att förbjuda tiggeri, även i det här landet. De sa att ca 50% av svenskarna vill det.
 
Och jag undrar vad det är för fel på folk? Vad är det de vill uppnå med en sådan lag? Det är inte tiggarna de vill skydda eller hjälpa, det är sig själva. De vill slippa se dem och därmed slippa ha dåligt samvete för att de inte ger något, alternativt slippa ge något för de får för dåligt samvete om de inte gör det. Och dåligt samvete vill de inte ha.
 
Så den enklaste vägen ut är att förbjuda tiggeri.
 
Men då får vi börja fundera över Röda Korset som ofta står med sin bössa och också vill ha pengar, tillika Frälsningsarmén. Ska de få fortsätta? Är det skillnad på tiggeriet? Vem bestämmer vad som går till välgörande ändamål?
 
När det gäller de tiggande romerna så har vi även allt snack om att det är organiserat. Beroende på vad man lägger in i den betydelsen så är det så. Helt säkert är det så att de samreser hit. Någon har modell större bil man kan köpa platser i för att ta sig hit. Väl här slås det upp läger eller liknande någonstans och därifrån till butikerna man sitter utanför behövs transport till. Även den transporten köps. Vips, kallas det organiserat. Men, även i den här relativt lilla stan jag bor utanför, är avstånden för stora för att promenera fram och tillbaka till butikerna som ligger i köpmeckat ett par kilometer utanför stan. Självklart behövs transport. Som jag är säker på betalas av de hoptiggda pengarna.
 
Så, min tro är att det finns hierarkier även när det gäller tiggeriet. Överst de som tillhandahåller transporter, kan även vara desamma som tar ut avgifter för att låta tiggarna sitta på vissa ställen, och de som sitter och tigger.
 
I mitt jobb, där jag går in och ut ur just livsmedelsbutiker många gånger varje dag, möts jag ju av dem hela tiden. För de finns ju här uppe också. Snart sagt i varenda liten norrlandshåla. Inte någon gång har jag gett dem någonting. Inget jag är stolt över, men inget jag skäms över heller. Med tanke på hur många gånger per vecka jag träffar på dem finns det ingen möjlighet för mig att ge alla en slant, dessutom har jag inga pengar på mig. Frånsett det har jag tagit beslutet att inget ge. Dels som sagt, det går inte välja, och dessutom anser jag att det inte hjälper dem i långa loppet att visa att det lönar sig att resa hit för att tigga.
 
Det resultat de ändå uppnått är att diskussion uppstått om vad som görs för dem i deras hemland och att viss press ändå satts på regeringen där. Jag tycker att det är den vägen som måste gås. Inte förbud. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0