Kära Fabbe

Käraste maken var tvungen att åka till storstan på ett möte idag. På vägen hem svängde han in i Märsta för att hämta en matta som inte hade kommit till användning hos sonen och svärdottern, men som vi kan ha användning för.
 
Vi pratade innan om att det ju vore bra om Ebba inte såg honom, eftersom hon nog skulle ha svårt att acceptera att han inte stannade.
 
Så vad händer? Självklart ser Ebba, som är på lekplatsen, vem det är som sitter i bilen som kör förbi. Blir såklart jätteglad att hennes Fabbe kommer. Men accepterar efter förklaring att han inte kan stanna, utan måste åka hem till farmor som är ensam hemma.
 
En alldeles underbar klok liten unge.
 
Men en alldeles tokkär Fabbe berättar när han kommer hem, klart rörd, om mötet, om vad hon sa, vad hon gjorde, hur hon visade "samvetsklänningen", hur hon checkade bilen, och hur svårt det var att inte kunna stanna en stund.
 
Vad kan jag säga? Förstår precis och önskar att jag varit med!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0