Midsommar

Det är sällan det trillar iväg så här lång tid mellan mina inlägg, men under veckan som varit har jag inte tyckt mig ha just något att säga, sedan drog det ihop till helg och då var det så mycket att stå så tiden fattades.
 
Midsommardag har vi idag, fast egentligen den riktiga midsommardagen; årets ljusaste dag.
 
Helgen började redan i onsdags kväll när Kim och Markus kom. Fixande och grejande, städande och matinhandling på torsdagen och så kom Vickie och Sasha sent på kvällen.
 
Lite sommarpynt hann jag få till i trädgården.
 
 
 
För första gången, men förhoppningsvis inte sista, skulle en midsommarstång kläs. En behändig storlek på stång, inte den som behöver stöttor för att resas, men lika midsommaraktig ändå. Mycket björksly gick det åt. En fördel det också, att få klippt bort sly här och där som ändå behövde tas bort. Nu kom det till nytta också!
 
Kim var fena på att klä stången, jag bestod med sly och hon klädde, Markus hjälpte också till och fint blev det!
 
 
Kallt i luften och för mycket vind gjorde att det blev nödvändigt med ett partytält för att kunna sitta ute, och det är ju det man så gärna vill en midsommarafton. Så på med fina, tunna sommarklänningarna och en sjal, men tack vare väggarna så gick det alldeles utmärkt att sitta ute och äta sillunch. Även sillunch är något vi aldrig tagit oss för tidigare. Sill och liknande hör ju såklart till dagen, men vi har alltid ätit det till middag förut. Men det känns absolut som vi har påbörjat en ny tradition i familjen, åtminstone när det inte är bara kära maken och jag!
 
 
Det blev en lång lunch, följaktligen även en sen middag. Men inte spelar det nån roll när man har roligt och mysigt hela tiden! En del däckade ganska tidigt efter middagen, andra satt uppe till tre på morgonen, själv kom jag i säng nånstans där mitt emellan.
 
Helgen är inte slut än, de båda paren åker hem i morgon, men ändå kan jag säga att det varit en alldeles fantastisk helg! Att få göra en midsommarstång för första gången, att lite närmare få lära känna nya svärsonen, är båda väldigt trevliga saker. Att få höra Vickie säga att, "nej, vi orkar inte åka nånstans" är rent revolutionerande! Aldrig hänt tidigare i världshistorien! Hon har hittat rätt kille!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0