Bäst, bara!

 
Han är underbar, min man.

Det pratas ju om att en del är känslomänniskor, har inte helt klart för mig hurdana sådana är, men jag vet att jag själv påverkas väldigt mycket av mina känslor.

Känslor som jag inte alltid kan sätta fingret på, men de finns där. Och de påverkar mig. Mer än jag vill. Ibland gör de mig arg och irriterad på både mig själv och omgivningen (läs honom). Men det är ytterst sällan som han blir arg och irriterad tillbaka. De allra flesta hade blivit det, men inte han.

Han försöker försynt fråga vad det är, men ställs frågan på (för mig just då) fel sätt, så snarast ökar det min irritation.

Men lite har åren lärt mig, så jag brukar ändå försöka själv förstå vad det är för känslor som stökar till mig , och så småningom även för honom vad och varför.

Och han är med mig. Tack älskling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0