Förändringar

Har ju genom åren som yrkesverksam varit med om olika omorganisationer i företagen jag jobbat på. Ofta har jag känt mig väldigt tveksam till dessa. Har aldrig känt att nytt med automatik blir bättre. För det är det budskapet som starkt har förmedlats i samband med omorganisationerna. Samt att om man inte är för, så är man mot. Då är man en bakåtsträvare. Inte förändringsbenägen. Och DET är en av vår tids stora dödssynder att vara.
 
Men många gånger har det handlat mest om att en VD ska visa handlingskraft, och det blir ju lätt synligt om man rör om i grytan och flyttar på folk. Se; jag har gjort något, jag har förbättrat!!! Fan ta den som då vågar ifrågasätta om det verkligen var bra, eller blev bättre.
 
För åtta år sedan satt jag i ett utvecklingssamtal med en chef och fick höra att jag just "inte var förändringsbenägen" eftersom jag uttryckte tvivel om den då pågående omorganisationen. Samtidigt var maken och jag i sjösättningsfasen av ett av våra livs stora förändringsprojekt; att säga upp det trygga, välbetalda jobbet, sälja huset, flytta från barnen upp till Sundsvallsområdet. Vart visste vi inte, för vi hade ännu inte hittat någonstans att bo.
 
Att några månader senare när jag sa upp mig, kunna kontra på detta "icke förändringsbenägen", kändes ganska bra!
 
Allt detta kom upp när jag läste ett inlägg från en blogg jag följer; http://airams.wordpress.com/2013/12/26/visdomsord/
 
Om länken inte skulle fungera är det här vad romaren Petronius 27 e.Kr - 69 e.kr. sa:
Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.
 
Visst är det fascinerande hur lite världen förändras? Att redan för tvåtusen år sedan fanns samma scenario, nya tuppar som skulle visa hur en slipsten ska dras.
 
Självklart ska man ha förändring. Hör ju till dem som skulle bli tokig om allt, alltid gick i sina gamla uppkörda hjulspår. Men förändring är inte alltid förbättring, det krävs eftertanke också.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0