Bönhörd

Vinter är det. I morse när jag vaknade på hotellet i Skellefteå var det -22. De tyckte jag skulle vara glad som inte var där dan innan när det varit -28! Det var jag.
 
Men betydligt mindre snö där än här hemma, även fast påfyllnadsgraden här lugnat sig som tur är!
 
Har i veckan alltså gjort mig en sväng norröver; Ö-vik, Umeå och Skellefteå. Vid lunchtid idag vände jag hemåt. Skönt att ha lite tur med vädret när man har 40 mil hem!
 
Som vanligt otroligt skönt att vara hemma och än mer härligt är det när man får veta att vi får besök i helgen!
 
I lördags fick jag ett bryt när jag såg en bild på två av mina fina tjejer; en av de stora och en av de små. En rejält svårartad, djup, skriande längtan svepte iväg med mig och jag undrade återigen hur i h - e jag/vi kan bo så långt ifrån dem alla? Längtade så alldeles på djupet efter dem alla, stora och små, både med och utan biologiska band.
 
Kände att jag KAN inte vänta till vår nästa planerade nerresa, MÅSTE få träffa dem tidigare! Men de hade ju annat för sig, såklart. Som det är för de allra flesta. Annat inplanerat. Inget konstigt med det, alls!
 
Och så går det någon dag och så får vi den första frågan om vi kan tänka oss besök i helgen. Tänka oss? Tänka oss???? Vi vill inget hellre!!!!
 
Och så idag, nästa fråga om även ytterligare ett gäng möjligtvis får komma? FÅR KOMMA????? Den frågan finns för det första inte i min värld. Det ska väldiga ytterligheter till innan vi säger att nej, det går inte.
 
När det gäller besök av det slaget så kan i princip ALLT skjutas upp till morgondagen! Eller nån annan dag.
 
Så ikväll njuter jag av tankar och funderingar över kommande helg! Enda smolken är att det kommer att fattas två personer, men jag hoppas, och längtar efter, att de kan hitta ett tillfälle att komma och hälsa på, de också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0