Torsdagsmys

Idag när jag vaknade kände jag att nu har det vänt; nu är det nerförslöpa vad gäller förkylningen! Inte så att man helt plötsligt kan förflytta berg, men the bottom is nådd. Eller the top, hur man nu vill se det. Vaknade till en bättre dag, utan ett lika hårt åtdraget järnband runt huvudet och med en hörsel som NÄSTAN är tillbaka på sin ordinarie halvtaskiga nivå! Bra så.

När det under eftermiddagen blev dags för fysisk aktivitet var det väldigt tydligt att statusen inte är som den ska. Vilket nog inte bara beror på förkylningen, utan även på att stillasittande som jag ägnar mig åt - m å n g a mil i bil, mycket skrivbordssittande.

Kära maken fällde en hel del träd som skulle lyftas upp på släpvagn, köras hem, och sedan lytas av samma släpvagn. Han fick en del skäll för att inte ha kapat de tjockare i två delar, kan jag säga.

Efter mitt ryggskott i våras är jag rädd om ryggen. Försöker verkligen använda  benen så fort något ska lyftas och även känna efter vad ryggen säger. De största tyckte min rygg INTE om, och jag tror inte hans gjorde det heller.

Det är klokt att inse att man har passerat "bäst-före-datum", men för det ska man ju inte lägga sig ner och dö. Men inte heller tro att man fortfarande är 35, eller 40, eller 45..............Fortsätta göra det man vill och måste, men anpassa det till vad man klarar och hitta sätt att underlätta, och inse sin begränsning, annars är olyckan snart framme!

Allt gick väl ändå och eftermiddagen avslutades med god mat, som vanligt. Unnar vi oss en semestervecka så här så ska vi också unna oss det godaste vi har på vår meny. Den är väl ingen kulinarisk höjdare, men den är vår vi gillar den, och i kväll blev det taco-mys. Som vanligt utan just tacos, men allt det andra goda!

 
Guacamolen är makens uppdrag att göra, och ikväll blev den alldeles extra god!
 
 
 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0