Vemod/ångest/stress

Det känns som sista kvällen på sommaren, men så är det nog inte. "Bara" sista kvällen på semestern och sista kvällen här uppe i stugan. Men känns gör det. Tungt. Vardagen tränger sig på. En massa funderingar över hur framtiden bäst ska lösas. Vad som kommer att finnas kvar och inte. Hur det ska hanteras. Vilka val jag ska göra och vilka val andra gör åt mig. Kort sagt ser det ovisst ut för hösten. Och såklart blir jag stressad av det.
 
Försöker skjuta det framför mig. Men snart måste besked ges och beslut tas. Helst under nästa vecka. Usch.
 
Men strax är det dags för sista bastusessionen för den här semestern. Den ska njutas av, så även sjödoppet som hör till.
 
Badat en väldig massa har vi gjort de senaste dagarna i det härligt varma soliga vädret. Termometern  har pendlat mellan 25 - 27 grader, och då är det så himla skönt att bara ha några steg ner till sjön och svalka sig. Vi har det fantastiskt bra här!
 
I morgon är det dags för hemfärd. Känns som sagt vemodigt men det som lyfter det hela är att jag/vi får besök av min gamla borttappade och numera upphittade kompis. Uppgjort är att hon kommer till oss ungefär samtidigt som vi kommer hem. Sågs senast hemma hos henne januari. Det ska bli superkul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0