Morden i Dalarö

Nu är tyvärr våra fågelungar borta. Uppätna. Naturens gång, javisst, men ändå tråkigt. Sen några dagar hade de flyttat sig från under kartongen vi ställt dit, till i den. De hade vuxit rejält, så det började nog bli för trångt under.
 
De hade också börjat öva rejält att flaxa med vingarna, nästan så de lättade och hade nog varit flygfärdiga om bara några dagar.
 
 
I förrgår kväll såg vi en katt som strök runt husen och skrämde iväg den. Men den hade nog redan hunnit få korn på att här fanns godsaker. I går kväll upptäckte vi att kartongen hade blivit vält och stod med öppningen uppåt. Kvar fanns en unge. I morse var den också borta.
 
Inget ont som inte har något lite gott med sig; nu slipper vi bli anfallna av föräldrarna varje gång vi är ute! De har skrikit och störtdykt mot våra huvuden så fort vi visat oss ute, det är skönt att slippa. Men efter att ha följt ungarnas tillväxt i över en vecka hade det varit roligt att se dem för egen maskin lätta från boet!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0