Pension och tjugondagknut.....eller nåt.....

Igår kom maken hem igen efter att ha varit bortrest på konferens några dagar. Med sig hade han en kollega som jag inte träffat på ganska många år. En sån där människa som du inte kan annat än att tycka om.
 
Kollegan fick mellanlanda här några timmar innan han skulle ta tåget norrut till Skellefteå. Det blev några timmar med mat och trevligt prat.
 
Han och hans fru är i samma ålder som vi, har samma funderinger på hur man ska leva resten av livet, vad man ska leva av och när man kan gå i pension = målet. Ja, fast just pension är kanske inte heller målet. Målet är kanske snarare att kunna välja. Vill jag jobba, i så fall med vad, och hur mycket? Och, hur mycket pengar behöver vi få in för att kunna leva utan att jobba? Och ändå i första hand överleva, men helst också leva? Frågor som blir mer och mer viktiga att få svar på!
 
För att byta ämne till något väldigt väsensskilt, men som också har sin vånda, så är det ju tjugondagknut i morgon och då ska ju julen dansas ut.
 
Här i mitten av landet så har vi så där mittemellanmörkt, inte lika mörkt som längst norrut och inte lika ljust som söderöver. Men tillräckligt mörkt för att inte känna så mycket av att våren kanske kommer så småningom. Det känns fortfarande väldigt ombonat och mysigt med stjärnor och ljusstakar och röda ljuslyktor. Snön ligger fortfarande vit på taken och kylan står som spön i bakcen (-20).
 
Med andra ord så känns det inte helt rätt att plocka bort det varma. Vi pratade om det över middagen, att det kanske är det så att det ändå är rätt att plocka bort det fast det är fel, för att det ska kännas väldigt rätt att plocka fram det igen?........om 10,5 månad.
 
Men faktum är att det suger att göra sig av med det:
 
 
 
Är så alldeles väldigt förtjust i den här gamla orange 60-talspappstjärnan som hänger i mitt ostädade arbetsrum!
 
Men ja, det är som det är......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0