Dramatik

Lever ju inte ett liv där det hela tiden händer nya spännande saker, är inte ofta ute i svängen eller där dramatiska situationer uppstår då och då.

Men de två senaste dagarna har, med mina mått mätt, innehållit lite mer dramatik än nödvändigt.

I förrgår när jag kom hem såg det ut som det skulle kunna dra ihop sig till åska, låg mörkt runt kanterna. Samtidigt har vi bara några kilometer till havet och vi har ofta sett hur sådana här områden inte riktig orkar ta sig ända hit, havet håller emot. Det började försiktigt att mullra avlägset och jag trodde det skulle klara sig, men plötsligt var det rakt över huset. Inget muller utan stenhårda smällar, sådär så jag tog ett steg tillbaka från fönstret. Så kom den, jättesmällen. Och då menar jag jättesmäll. Nånting skramlade till ordentligt i köket och jag bara visste det, nu har blixten slagit ner i huset. Så vad göra? Samlade ihop datorn, handväska med bilnyckel och plånbok, stoppade även ner bankdosan. Ställde det i hallen och gick och kollade övervåningen men inget syntes. Öppnade dörren till vindstrappan för att känna om det luktade rök, men nej. Avvaktade. Luktade igen. Elen fungerade fortfarande. Hängde en jacka över huvudet, trotsade regn och åska och gick ut för att se om något syntes utifrån. Inget ovanligt. Väska och dator fick stå kvar i hallen nån timma till åskan dragit förbi helt och hållet. Kollade vindstrappen flera gånger under kvällen för att vara säker på att det inte luktade rök, men inget kännbart. Tur att det hände på sena eftermiddagen och inte innan läggdags, då hade jag nog tagit en vaknatt istället för att lägga mig. Såklart är man ensam hemma en sån här gång, kära maken på konferens…

Igår hamnade jag mitt i en bilolycka. En bil som ligger framför bilen framför mig girar helt plötsligt ut i mötande körfält och rammar en mötande bils släpvagn. Själv hade jag fokus på bilen framför och ser som i ”ögonvrån” fast framför, hur bilen girar, krockar och släpvagnen far genom luften samtidigt som den passerar mig och landar i diket i höjd med bilen bakom mig. Som tur var skedde det på en 50-sträcka och farten var därför låg. Men trafiken var tät och hade bilen som drog släpet också hamnat ur kurs, hade det kunnat blivit värre. Eller om inte alla hade hunnit bromsa, utan kört in i varandra.  Brandbilar, ambulanser och polis var snabbt på plats och som tur var hade ingen människa blivit fysiskt skadad. Efter en halvtimma kunde vi åka  därifrån.

En tankeställare får man självklart; hur fort det går, hur lätt hänt det är och framför allt, vikten av att hålla avstånd!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0