Födelsedagskalas

I går efter lunch packade vi bilen och åkte ner till Märsta för födelsedagsfirande. Min Bluebird var hos doktorn på torsdagen och fick läckaget runt motorvärmaringången tätad och fick på fredagen sommartofflor, så det kändes riktigt skönt att sitta i dryga tre timmar på väg söderut och umgås.
 
På fredagen pratade jag med Ebba i telefonen och talade om att farmor och fabbe skulle komma och hon är ju inte dum, den lilla tjejen, så jag tror hon var lite förberedd när vi dök upp. Sist vi kom blev hon lite överraskad och blyg, men den här gången sprack hon upp i ett stort leende och behövde ingen betänketid.
 
Massa paket med roligt innehåll hade hon fått och höll lite show för oss:
 
 
Spelar gitarr och munspel som en naturbegåvning!
 
Bilderna har jag lånat av Kim, eftersom jag som vanligt inte tänker "kamera". Tack Kim!
 
Som vanligt väldigt trevligt allting, allra mest så att få natta, såklart. Det är en alldeles underbar stund och självklart triggar det mitt ego att hon tillåter mig, för såklart blir hon tillfrågad.
 
Förmiddagen idag tillbringade Ebba, Fabbe och jag ute på lekplatsen. Sandkakor, gunga och rutschkana, om och om igen.
 
Däremot inte så roligt när vi skulle åka hem. Inte roligt för oss, och Ebba blev riktigt sur på oss när hon förstod. En djup rynka mellan ögonen, mungiporna ner och kröp in under köksbordet. Ville inte säga hejdå, inte krama (tur vi fick tidigare), inte vinka. Känns såklart tråkigt att göra henne ledsen, men vad göra? Samtidigt vet jag ju att en stund senare är det glömt, ytterligare nån stund senare skulle andra sidan av hennes släkt komma och fira, så då lekte ju livet igen.
 
Varje hemresa efter de här besöken följer samma mönster; vi sitter med ett småleende på läpparna och pratar om vad hon sagt och gjort, hur mycket som hänt sen sist, hur fort det går och hur väl värt det är att åka så långt för att få träffas.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0