Myyyyys!!!

Ja, då är vi hemma igen. Känns som vi får det bästa av två världar. Att hinna vara där nere OCH här hemma. Kan låta kort med ett dygn neröver, men vi kom fram igår ca tre på eftermiddagen, hinner få ett antal timmar med Ebba innan hon lägger sig, några av dem i kombination med de egna telningarna med respektive, sen kvällen med de vuxna. Härligt, mysigt att svamla, prata, diskutera och umgås!

Hela förmiddagen sen med Ebba, hennes föräldrar är så kloka att de håller sig i bakgrunden, samt också nån timma efter att hon sovit middag.

Det blir väldigt intensivt, men det känns som att vi till viss del hämtar igen det vi förlorar på att inte kunna ses nån timma här och där, som det blir när man bor närmare.

Kan vara så att jag väldigt gärna vill känna att det är så, men även den här gången upplevde jag det som att jag fick en väldigt speciell stund med Ebba. Vi, Bertan och jag, hade busat och lekt med henne ganska länge och det syntes att hon började bli trött, då sträckte hon upp armarna mot mot mig och när jag lyfte upp henne kurade hon ihop sig och la kinden mot min axel och bara hängde där. Efter en stund kom det en djup suck, efter ytterligare några minuter kom det en till. Nån stund senare ville hon ner, då verkade det som hon hade hon samlat krafter nog till att leka ytterligare ett par timmar. Behöver jag säga att jag fullkomligt smälte? Lycka är att vara farmor!



Hon gillar sin Barbapapa/Markus, i båda skepnaderna!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0