Längtan

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Hur i helvete har jag kunnat flytta ifrån mina barn??? Ibland ångrar jag och längtar å det vildaste. Som just nu, läste ett inlägg i en av deras bloggar och tårarna bara sprutar. Inte blir det bättre av det finns ett litet barnbarn som jag inte kan följa i den mån jag skulle ha önskat.

Ångest.
Längtan.
Vånda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0