Facebook

Facebook är ett fenomen/funktion som man kan ha många åsikter om. Läste en artikel för ett litet tag sedan om hur folk (så även jag) lägger upp inlägg om vad man gjort och tyckt för att få bifall och konfirmation. Säkert är det även så att vi alla som finns där använder det här mediet på bekostnad av ett telefonsamtal. Det är så enkelt att trycka på "gillaknappen" och nöja sig med att se att vänner och nära och kära verkar ha det bra, så vi låter bli att ringa och faktiskt prata med varandra.

MEN!

Facebook har faktiskt sina fördelar också. Så som jag tror att det också är menat som. Inte bara att hålla kontakten med de som jag vet att jag annars skulle tappat bort, utan även att hitta de som man redan hade tappat bort. Och storligen saknat.

För en vecka sedan hittade jag en riktigt kär gammal vän på allas vår Fejjan. Från att ha varit som "ler och långhalm" i ca 10 år, tappade vi bort varandra. Ingens fel, bara livets vändningar. Blev så oerhört glad när jag hittade henne, tog kontakt och fick respons!

Idag har vi pratat med varandra i telefon också, kände mig alldeles skakis efteråt! Det var stort!

Numera bor vi långt ifrån varandra så möjligheten att ses kanske inte är den bästa. Men att överhuvud taget ha hittat henne igen känns väldigt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0