Skidåkare

Måndag och tisdag flöt liksom ihop till en grå vardagsgegga. Vid den här tiden på året är det ju snudd på ett konststycke att få till kundbesök, men man ringer för att höra om det ändå kanske går, och annars för att just bara få in mitt namn i deras skallar, och om man har jättetur, få en order via telefon.

Många samtal landar i "var är mina varor?" och så får man ringa leverantören och kolla och sen ringa tillbaka till kund och timmarna flyter ihop, och huvet också.

Dessutom ensam hemma sen i måndags morse, så det har inte funnits någon att prata med på kvällarna och få hjälp med att rensa huvet av.

Idag fick jag mig en tur till Ljusdal ändå, väl där skulle de absolut inte handla nåt, men jag kände att det var välgörande för mig att komma ut ändå.

Kära maken kom hem i kväll, härligt! Med sig hade han både vin och vatten, i verbal form. Vi kan säga att han berättade om skidåkaren som från att ha kämpat sig upp från en plats långt bak i ledet, kommit upp i huvudklungan, när skidan slinter och åkaren faller.

Men det är många skidåkare som gjort det förut och snabbt varit uppe i spåret igen, inte vunnit kanske men fullföljt loppet med den äran. Så tror jag det går nu också!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0