"djuren är väl också människor"

De senaste dagarna har både lokal- och riksmedia haft många inslag om de stackars björnungarna som tillsammans med sin mamma fick påhälsning av ett skidåkande människobarn. Igår avlivades ungarna eftersom björnhonan inte återvänt till idet.

Detta faktum ältas (frossas i) i sagda medier, i dagens lokaltidning (säkert andra också) finns gott om insändare om detta. Man tycker det är så synd om de stackars björnungarna och "vad lever vi i för värld när vi inte kan ta hand om dessa ungar utan låta dem svälta till döds". Man efterlyser "animal cops" som ska rycka ut för djurens bästa, på samma sätt som i USA. 

Själv tycker jag det är patetiskt. Det är patetiskt och skrämmande att så många engagerar sig så hårt i hur det går för dessa djur. Vill samtidigt absolut klargöra att djurplågeri och vanvård av djur tar jag absolut avstånd från.

Men - att man gör sig besväret, tar sig tiden att skriva insändare och på andra sätt tala om vad man tycker, när så många människobarn på olika sätt far illa i vårt samhälle. Ingen ropar på "barnpoliser", ingen blir upprörd och skriver insändare när en artikel, som häromdagen, berättar om barn som blivit brända av cigaretter, fått skållande vatten över sig, tvingats gå nakna utomhus i stark kyla. Det blir en artikel i den lokala tidningen. Inget som Lotta Bromé tar upp i sitt program eller som det pratas om på riksnyheterna eller visas filmer om på Aktuellt.

Varför väcker några djurungar så mycket mer sympatier än människoungar? Vad är det för fel på oss?

Tror att det nånstans på vägen från bondesamhället till vårt nuvarande har försvunnit en insikt och ett sunt seende. Kan även vara så att alla barnprogram från 70-talet och framåt, som förmänskligar djur har bidragit. Många ser dem som försvarslösa, söta varelser som i princip besitter mänskliga egenskaper, kanske till och med bättre egenskaper. De ska värnas och befrias. Alltså gör man inbrott och släpper ut minkar och annat mot en säker död. Men visst, man har ju "befriat" dom.

Nås man av insikten att köttfärssåsen man äter faktiskt kommer från en död storögd kossa, ja då blir man minst vegetarian, gärna vegan. Det går ju inte att äta dessa söta!.....

Tragedier sker varje dag i skogen, djur jagas och äts av andra djur, djur har svårt att finna föda en vinter som denna och svälter. MEN djur plågar inte sina ungar som vi människor gör, både fysiskt och psykiskt, helt medvetet. Varför reagerar vi inte på det när vi får veta det?

Det kanske hade varit värt att kolla upp killen som ramlade ner i hålet lite närmare? Nu var det lite glassigt uppvisande av plåstren och rivmärken, men mest var det prat om vad som hade hänt, vad björnen gjorde osv. Undrar hur han mår psykiskt? Snacka om total skräckupplevelse, han måste haft ren och skär dödsångest där nere! Men det har inte ordats så mycket om just det....


Kommentarer
Postat av: Vickie

tror att anledningen till att folk inte reagerar lika starkt när det kommer till vanvård av människobarn är för att det är för vanligt förekommande. det sticker inte ut på samma sätt som när några stackars arma björnungar behöver avlivas. och jag, precis som du, tar också avstånd från all form av djurplågeri. men jag står för och drar mig inte för att säga det högt att jag bryr mig betydligt mer om barn som far illa än om några björnungar behöver avlivas. men barn som far illa tror jag medier och allmänheten ser lite som yesterdays news, finns egentligen inget nytt att komma med. det ena fallet är värre än det andra och skulle man skriva om varje fall som uppdagas skulle man inte få göra annat, och därför blir fallet om björungarna som måste avlivas betydligt mer intressant och blossas upp som om det vore det värsta som kan hända i skogen, när det egentligen bara är naturens gång.

2011-03-31 @ 13:55:54
URL: http://www.vickiebergenholtz.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0