En olycka kommer

sällan ensam. Så brukar det sägas och så blev det idag.

Packade bilarna i morse för att åka norröver i varsin bil eftersom jag skulle stanna kvar och jobba mig norröver i nästa vecka.

Kom iväg i hyfsad tid, Bertan hade släpvagnen med för att handla virke på vägen; altanen har murknat och ser ut som en hängmatta, måste åtgärdas innan vi trampar igenom!

Så jag låg före i min bil, men kom inte längre än till Torsbodabacken strax norr om Midlanda. I omkörningsfilen började bilen bluddra och hacka och en varningslampa lysa. Svängde av och stannade och konsulterade instruktionsboken; elektronikfel - uppsök snarast verkstad!

Som tur är har jag en Falck Assist-försäkring. Får man stopp, av något slag, är det bara att ringa så skickar de bärgare och om så behövs, hemtransport eller hyrbil.

Under tiden jag väntade på bärgare, kom Bertan och vi lastade över packningen från min bil till hans. Efter viss väntan kom även bärgaren. Vi fortsatte norrut och han skulle lämpa av min skrothög på lämplig verkstad.

Förra våren hade jag eländet på verkstad tre gånger, tror jag, för olika fel. Sen dess har den gått klockrent, men jag har inte litat på den, utan håller hela tiden ett öra mot missljud och ett öga på kontrollpanelen för varningslampor.

Känns så SURT att få farhågorna besannade! Känns överhuvudtaget för jävla SURT att det krånglar IGEN!

Helt klart är det nu dags att sätta sig och kalkylera om jag har råd att byta bil. Spontant nej, men det kostar med verkstadsbesök alltför ofta också.

Skönt är ändå att vara här uppe i stugan, att ha fått grilla och sitta ute och äta i solsken, och att alldeles strax gå in i bastun och få svettas ut en MASSA aggressioner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0