Basala kontra nya behov

Hela hösten har min dator emellanåt betett sig skumt, segat ner emellanåt och däremellan varit helt OK. Inte så konstigt egentligen med tanke på att den en liten bit in på nästa år fyller fem år. Förmodligen lever den på övertid.

Så min tanke var att skaffa en ny innan den kraschar, allt blir ju så mycket enklare då. Skulle börjat rodda i det där för länge sen, men tiden har inte velat räcka till. I går gjorde jag det, tog kontakt med företaget som hjälpte mig när min gamla stationära pajade och jag fick min nuvarande trotjänare.

Det visade sig att det är inte så lätt det där, med datorer. Självklart är det så att anlitar man ett företag så ska de skära emellan, de ska också leva, det är OK. Men när man känner att de försöker få mig att köpa nåt som inte är så bra, då blir jag anti. Bara för att det är nåt de kan skära emellan MYCKET på. Inte för att ge mig något jag blir nöjd med. Tror att man biter sig i svansen då.

Så nu kikar jag på Dustin och funderar på att göra jobbet själv med installation, nedladdning och flyttning av befintligt. Allt det där jag var beredd att betala för, för att slippa!



Nu är det dags för premiär i det Erikssonska huset! Har fått hem en sprillans ny karaokeskiva med gamla, med betoning just på gamla, godingar! Det är tre veckor sedan stämbanden användes till annat än vardagligt samtal, men i kväll är det dags! Kan nog säga att det är snudd på beroendeframkallande, det här med sång.

Egentligen är väl inte det så konstigt; både sång och dans är ju aktiviteter som är basala och uråldriga och som har konstaterats lösgöra endorfiner (tror jag det heter), dvs må-bra-hormoner. Så, ja, det är nog beroendeframkallande.

Titta bara på naturfolken (tror även det gällde alla oss andra en gång i tiden) som kan försätta sig i transtillstånd med hjälp av sång, dans och rytm. Det kan nog vi med, vi har bara glömt hur!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0