Bollnäs och så

Usch, vad det är mörkt på mornarna! Med det här jobbet man har, där första besöket oftast inte är förrän kl 10, är det ju inte så ofta man måste upp tidigt. Men ska man lite längre sträckor får man ju  gå upp i ottan.

Så var det i morse, klockan ringde strax efter sex och inte ens när jag åkte halv åtta var det ljust. Det blir ju bättre till helgen när vi ställer om klockan, men då blir det å andra sidan bedrövligt mörkt på eftermiddagen.....!

Glashalt dessutom på vår väg längs sjön, sk svartis, den syns inte, bara känns! Bättre när det är frost på vägen och man ser att det är vitt och därmed halt. Väl ute på E4:an var det saltat.

Så, klockan tio var jag i Bollnäs utan missöden. Ett besök där och sedan ett på återvägen, hemma igen strax efter halv fem. OK dag, på alla sätt.

Ganska kallt när jag kom hem, så jag eldade på uppe i kaminen och som vanligt i vedspisen i köket. Är ju ensam även i kväll, så det är lite pyssel när man ska få igång båda eldstäderna samtidigt. Men det är nyttigt att springa upp och ner i trappan.... Borde nog skaffa en stegräknare för att ge det dåliga samvetet en ordentlig skjuts....

Bertan hävdar ju med bestämdhet att norrlänningar (oavsett norr eller söder) är lite speciella; att man måste komma tillbaka ett antal gånger innan man blir accepterad. Ett av dagens två besök verkar stämma bra in på det. Första gången jag var där på en bokad tid visade det sig att damen hade "missat" att hon hade ledig dag. Andra gången (åter bokad tid) fick jag vänta en halvtimma - hon hade sen lunch. Idag var hon på plats; trevlig, pratsam och la en bra order.... Det är bara att gilla läget!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0