Näääää!

Självklart ska det jävlas när den fattige ska ha roligt! Såklart vaknade jag i morse med ett huvud som nån höll på att stoppa bomull i och en allmän sjukdomskänsla i kroppen. Väntade hela förmiddagen på att det skulle lätta, men det blev snarare tvärtom.

Under eftermiddagen var det bara att konstatera att det finns ingen chans att jag orkar ge mig ut på galej i kväll, spelar ingen roll hur mycket jag skulle vilja! Orkar jag glo på nån dålig film är jag nöjd....

Även fast Bertan inte säger nåt (mer än att han tycker synd om mig) så vet jag ju att han är ganska nöjd med att vara hemma i stället i kväll. Med tanke på det, och det lappska påbrå som finns där och med en far som faktiskt kunde knyta bort vårtor, så undrar jag om han har ett finger med i hur jag mår....?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0