Takskottning

Ännu en dag med strålande sol, även fast temperaturen inte kommer över -2 så är det SÅ HÄRLIGT! Även idag åkte brassestolen ut och jag ner i den.

Vi satt ett tag båda två och njöt, men rätt var det var knackade Luther oss på axeln och tyckte att vi borde göra lite nytta. Allstå skottade Bertan fram en stege som legat begravd invid garaget och ställde upp den mot lilla farstutaket och fick ner snön därifrån. Vi är ju ungefär lika rädda för höjder båda två, så eftersom jag visste att han inte gillade att stå på stegen, så stog jag och höll i den. Om utifall att den skulle börja glida åt något håll! Att det droppade smältvatten och dansade snö över mig får man stå ut med. Rädda maken!

Stärkta av framgången tog vi stegen med ner till garaget för att testa om det skulle funka att komma lite högre än med den hemmagjorda rakan vi använt tidigare. Jag blir ju darrig i benen i vanliga fall av att kliva upp på en bock, men av någon anledning gick det galant att klättra på stege idag. Så vi turades om att klättra upp och skotta. Alltså vi gick inte upp på själva taket, men väl så högt det gick att komma på stegen. Resultatet blev att halva taket ungefär är skottat. Snön ligger kvar högst uppe på nocken och halvvägs ner, men vi bör ju ha minskat tyngden med ungefär hälften och det bör göra att vi ligger på den säkra sidan. Garaget är ju nytt och det är svårt att bedöma hur mycket konstruktionen tål. Vi har inte sett några tecken på att det sviktar, men man vet ju inte som sagt. Det ska klara snözon 3, men vad innebär det? Framför allt en sån här extremvinter?

I kväll får vi betala för våra ansträngningar, redan träningsvärk i ryggen, vaderna, låren och axlarna. Man tar ju spjärn med benen mot stegen för att kunna hugga i snömassorna med spaden, samt att armar och axlar jobbar. Ovanpå det ca 4 timmar i friska luften, så mycket frisk luft på en och samma dag har vi inte fått sen november/december nångång.... vi är JÄTTETRÖTTA i kväll! Vi lyckades hålla lite konversation igång fram till vi åt, sen dog den. Båda satt och bara gäspade och försvann i tankesvävning. Efter två koppar esresso började vi kunna både tänka och prata igen.

Nu är det väl lika bra att gå och se hur det går i andra chansen! Hoppas på Pauline, gillade henne!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0