Nog med nej

Idag har jag varit en sväng till Norrlands eget gnällbälte, Ådalsområdet. Säkert fortfarande präglat av sin historia, med fattigdom kontra rika trä- och brukspatroner och där man för första, och förhoppningsvis sista gången i Sveriges historia, sköt ihjäl strejkande, demonstrerande arbetare.

Det är egentligen fel att kalla det gnällbälte, det är en bygd med stor arbetslöshet, där känslan man får genom att bara passera vissa orter, är tristess och utarmning och utflyttning. Igenbommade eller allmänt sunkiga skyltfönster och fasader. Ställen och orter där Jante verkligen lever och frodas. Mycket på grund av att de flesta förmodligen har precis så de klarar sig, extravagans är otänkbart.

Alltså har inte de butiker jag besöker den största omsättning, och därmed inte heller den största benägenheten till inköp av det jag vill sälja. Så återigen hoppas jag att jag åtminstone har sått ett frö.

Nu har jag gått igenom i princip alla orter jag når över dagen. På onsdag åker jag till Göteborg och veckan därpå göre sig ingen säljare besväl i nån butik what so ever. Så jag har tagit beslutet att nu lägger jag ner för ett tag. Det kostar betydligt mer än jag får in att resa runt.

Däremot kan det bli så att jag bosätter mig i stugan där i slutet på april några dar och avverkar trakterna med 20 mils radie runt Umeå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0