Flyktingdrömmar

I vår dagliga lokala tidning där det oftast bara finns trams att läsa, fanns idag en artikel som jag tyckte var riktigt bra och som berörde mig. Den handlade om en byggnadsingenjör, en dagmamma och en flygplatsledare. Alla är de nyanlända till Sverige och går på svenskundervisning i väntan på uppehållstillstånd. De har även drömmar om hur deras framtid i Sverige ska bli.

Byggnadsingenjören (från Eritrea) vill starta en organisation som erbjuder svenska turister resor till Afrika.

Dagmamman gick på gymnasium i Kongo men var tvungen att sluta, det var för farligt för kvinnor, och blev dagmamma. Här vill hon bli sjuksköterska.

Flygplatsledaren från Burundi, tillika även lingvist och vattenskyddsinspektör, har suttit fängslad som politisk fånge i sex år och försöker ta reda på hur han kan använda sina kunskaper i Sverige, vad marknaden här behöver. Behövs det, utbildar han sig vidare.

Alla har dom fått lämna sina familjer, två har småbarn, den tredje vet inte vad som hänt familjen.

Det är så sällan man får sådant här förmedlat, flyktingar beskrivs oftast som en grå, halvdum, arbetsovillig, outbildad, homogen grupp. Att det sedan tar flera år för migrationsverket att bestämma om de får stanna eller inte, är inte deras fel. Att man tappar sugen och blir desillusionerad under de år det ofta tar, är inte heller så konstigt. Dessa hade "bara" varit här i ca åtta månader och hade illusionerna kvar.

Jag tror att Sverige förlorar en hel del på att inte bättre ta tillvara på den kompetens som faktiskt söker sig hit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0