Home, sweet home!

Vaknade på småtimmarna av att luften var på väg ur luftmadrassen, började ta i golvet med bakdelen, men inte värre än att det gick att somna om. Detta upprepades några gånger och jag började vänta på att höra Kim och Markus tassa omkring för att gå och jobba. Men det var alldeles tyst. Enda som hände var att det snabbt blev mindre och mindre luft i madrassen. Till slut tittade jag på telefonen för att se hur länge till jag var tvungen att ligga där innan jag kunde gå upp för att inte väcka dom alltför tidigt. Det visade sig att klockan var tjugo över nio! Det jag trodde var småtimmarna (det kändes så) var nog morgontimmar och dom hade nog redan gett sig iväg.

Så jag kom iväg lite senare än jag tänkt. Men å andra sidan fanns ingenting att stressa för, så jag passade på att köra min urskitiga bil genom en tvätthall på vägen hem. Har inte tvättat den sen i oktober tror jag, så det var hög tid. Dessutom var vägen torr och fin hela vägen hem, så den är nästan lika ren fortfarande.

Hemma var det tomt och halvkallt. Bertan försvann i morse för ett par nätter i Gävle så vi ses inte förrän på onsdag, en hel vecka utan varandra, har väl aldrig hänt förut. 

Men, nu har jag eldat några timmar, så nu är det varmt och skönt igen, men fortfarande lika tomt! Å andra sidan har jag ju haft folk runt mig nästan alla timmar på dygnet i flera dar, så jag tror det kommer att kännas helt OK att vara solokvist ett par dar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0