Älg eller svärmor?

Hade lite svårt att somna igår, är ju inte van att vara ensam här i stugan och det kändes väldigt konstigt. Eftermiddagen efter Bertan åkt var inga problem, men kvällen och framför allt sänggåendet kändes konstigt, som sagt. En del snurrande blev det innan jag lyckades somna, hoppas det går bättre i kväll. Ikväll har jag bastat, även det kändes väldigt annorlunda att göra själv.

Idag har jag varit uppe i Lycksele. Faktiskt fick jag med mig en liten order hem, bensinen betald i alla fall, men mer var det inte. Bättre till än från. På vägen dit såg jag två renar, inte så många mil från Vännäs, så det var väl några eftersläntrare som kommit från hjorden. De stog ute på en åker och betade, höll sig från vägen. Närmare Lycksele fanns det på något ställe svarta påsar på några pinnar (varning för ren) men inte där jag såg dom.

Värre var det på vägen hem, då hade det kunnat gå illa. Vägen var väldigt dålig och jag var tvungen att hålla noga koll för att bromsa för tjälskador och upptäckte alldeles för sent en älg som stog precis vid vägkanten. Precis när jag fick syn på den kastade den med huvudet för att vända tillbaka in i skogen. Hade den bestämt sig för att i stället korsa vägen så hade jag inte haft en chans.

Dagens "upplevelse" var ändå svärmor. Frågade igår om det var något hon ville ha handlat eftersom jag ändå skulle in i affären på hemvägen, men det enda som behövdes i hennes hushåll var en tårta att stoppa i frysen eftersom hon fyller år om ett par veckor.... så jag handlade en. När jag ringde på dörren för att avlämna den hör jag hur hon kommer ner från övervåningen, men ingen öppnar. Sen hör jag hur altandörren öppnas och sedan stängs. Sen är det tyst. OK, tänkte jag, hon har kikat i tittögat och känner inte igen mig, utan tror att jag är en av lurendrejarna som härjar i trakten. Ställde tårtan utanför dörren och åkte ner till mig och när jag packat upp mina egna varor ringde jag henne för att tala om att tårtan står utanför dörren och behöver komma in.

När jag fyra gånger talat om vem jag var och hon frågade om "hon skulle känna nån sån?" så höll jag på att lägga på luren. När jag talade om att jag var Bert-Åkes fru trillade poletten ner; "jasså, jaha". Vi har känt varann i 17 år och sågs senast igår, och hon är inte senil. Bara totalt ointresserad och likgiltig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0