Husvisning

En ljummen dag blev det idag, men solen de utlovade till eftermiddagen fortsatte att gömma sig bakom tunna moln.

Idag har vi haft besök av de förra ägarna av vårt hus, samt deras dotter med man. Framför allt var det dottern som var nyfiken på att se förändringarna. Hon är i vår ålder, förmodligen några år äldre, och bodde här från 10 till 17 års ålder. Självklart har hon väl varit här en massa även sedan, men har inte den där "detta är mitt barndomshem som alltid ska se ut som det gjorde" - inställningen som deras yngsta barn tydligen har. Alla tyckte att allt var väldigt fint och så, och det är ju självklart roligt att höra.

Vi har pratat om det många gånger, Bertan och jag, hur människorna som har bott i det här huset tidigare har haft det. Vi har förstått att det inte alltid har varit så lätt. Gissningsvis inte heller för de allra första, som byggde huset nånstans under senare delen av 1800-talet. De sålde huset 1924 till föräldrarna till mannen i familjen vi köpte huset av. Att de sålde huset måste betyda att de inte hade några barn, eftersom att på den tiden var det ju kutym att äldsta sonen, eller åtminstone något av barnen tog över gården. Vi har fått berättat för oss hur det var för familjen som köpte och det var ingen rolig berättelse, samt även hur det varit för sonen/paret vi köpte av, de har inte heller haft nån dans på rosor. Men ändå tycker jag att det känns som ett välvilligt hus, med risk att låta väldigt flummig. Annars kunde man misstänka att olycka och aggressioner "sätter" sig i väggarna. Men, nånstans känns det som att huset är "med" oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0