Kanonförkyld

Har haft en riktigt bedrövlig natt. Halsen kliade, ögonen rann, näsan rann, rethostan försökte sväljas för att inte störa Bertan, det gick inte alls att sova! Späddes dessutom på av vissa funderingar över varför inte Dennis svarade i telefonen ens vid 22-rycket. Hade något hänt honom? Eller blivit av med telefonen också? Eller bara slut batteri? Det är faktiskt inte helt lätt att släppa såna tankar, speciellt en sån natt och kväll.

Efter att ha följt klockan till halv fyra gick jag upp och la mig på soffan. Efter att ha vridit mig där ett tag lyckades jag nog somna nåt tag. Men idag mår jag definitivt sämre än i går, hoppas alla förstår hur SYND det faktiskt är om mig!

Vid halv tio på förmiddagen ansåg jag att jag återigen vågade ringa Dennis. Då fick jag det stora nöjet att väcka honom! Han hade varit utan batteri och inte varit hemma hos sin laddare och därför onåbar. En stor sten föll från kycklingmammans späda skuldror! Älskade barn, ni får ursäkta mig, men jag tänker fortsätta att vara orolig för er! Så är det bara!

Ikväll har vi bestämt att vi ändå åker upp till stugan i morgon. Här hos oss ska det komma snö inatt, för att sedan bli 15-20 minusgrader i morgon. Däruppe är nog risken stor att det blir ännu kallare. Eftersom vi inte har tömt och stängt av vattnet än är det inte så mycket att fundera på, det är bara att åka upp och göra det, risken är annars väldigt stor att det fryser sönder. Synd bara att man inte fick den prognosen tidigare, då hade vi åkt idag ändå och fått två dar där, nu blir det bara en. Men, men, hoppas bara vi kommer i tid! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0