Upplyftande, peppande läsning bl.a

Prenumererar sen ett tag på tidningen M, Amelia Adamos tidning för oss som passerat tidningen Amelia-stadiet, dvs är 50-plussare. Testade ett tag tidningen Amelia, men tyckte det var väldigt mycket Vecko Revyn över den, lite maskerad, men ändå väldigt mycket "så här ska du vara, göra, se ut, sminka dig för att vara OK. M har lite av det, men inte mer än jag klarar av, däremot finns det väldigt mycket jävlar anamma och uppkäftighet i den tidningen, massa "du duger precis som du är". Sånt som det definitivt borde vara i de där glassiga magasinen som istället får våra döttrar att få ångest över att de inte ser ut som fotomodellerna. I senaste numret fastnade jag dessutom för en annons som jag tyckte var skitläcker, kolla länken för att se bilden: http://www.jessicacato.se/. Kvinnan på bilden ser så himla glad och härlig ut, och texten i annonsen till bilden löd: jacka/kappa 100% ull, ...., graningeboots: dansanta, makeup: knallrött läppstift, lårmuskler: privata, frisyr: otvättat hår med orange turban, kropp: rörlig, sinnesstämning: förhoppningsfull, filosofi: i mötet mellan kvinnor uppstår något alldeles underbart. Det är sådant som får en glad!

Idag har jag plockat in ytterligare av mina pelargoner som fått vara ute på sommarkollo. Natten som var var det inte många plusgrader och kommande natt lär inte bli varmare. Dessutom pratas det om regn de kommande dagarna, så eftersom dagen var härligt solig och varm var det lika bra att passa på att vara ute och pyssla.

Fixade ju omtagen till mina gardiner i fönstret ovanför mitt skrivbord. Hade tur och hade kvar av samma knypplade och sedan påbroderade spets som redan är på dom (gardinerna är ituklippta gamla lakan) som alltså fick bli omtag. Tillsammans med de inhämtade pelargonerna tycker jag det blev riktigt fint:


Så till dagens Knutte: var ju ute i morse som tidigare rapporterat. Sen dess har dagen mest tillbringats sovande, under den kära gamla sängen. Dock har han varit nere några vändor och kollat läget, känns som lite mer synlighet än tidigare. På seneftermiddagen när jag satt här framför burken kom han in, kollade runt och tyckte sig hitta en bra plats i min hylla där jag har en salig röra av ljuskartonger och arbetsmaterial:


Där knoppade han in en stund, trångt och skönt förmodligen. Just nu ligger han i en stol här i arbetsrummet, har erbjudit honom ett par gånger att gå ut, men då vänder han bort huvudet, mycket demonstrativt! Det är väl för tidigt än, men nu är det nästan mörkt så snart kan det vara dags.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0