Huvudsaken

Den hjärnomskakade maken har faktiskt hållit sig hemma och i stillhet idag. Blåmärket på kindbenet börjar bli ordentligt mångfärgat men är faktiskt mindre svullet än vad man trodde det skulle bli. Beror kanske på att det inte finns så mycket som kan svullna just där. Huvudvärken har lagt sig också, däremot värker det tydligen rejält i axeln som också fick ta emot en stor smäll samt på flera andra ställen också. Det är ändå huvudet jag är mest bekymrad över.

Medan han har legat på sofflocket, ätit praliner och pruttat, har jag målat tak. Nu inne på näst sista svängen, den sista blir i morgon, sen får min nacke och armar vila. Väldigt välbehövligt där med stuganvistelsen!

 Sen förstår jag att det här med julen fortfarande ställer till en del. Dempagubben ringde till Bertan idag och undrade hur hans mor tagit hans beslut att inte tacka ja till julfirandeinbjudan. Återigen, det kommer att kännas konstigt att inte ha barnen runt sig på julafton, men det är bara att konstatera, alla är vuxna, julen har inte samma betydelse längre då, och det finns andra personer (sambos) med i bilden som man vill vara tillsammans med. Ingen kan vara överallt samtidigt och då måste man välja. Dessutom är det inte barn, de som nu väljer, utan vuxna människor som förhoppningsvis väljer utifrån det som de mår bäst av. De har aldrig varit tvungna att välja mellan föräldrapar när det gällt att fira jul och behöver inte göra det nu heller, utan det de nu väljer mellan är jul som de själva vill ha eller jul utifrån något dåligt samvete. Eftersom jag själv i väldigt många år har bestått människor med jul för att jag (och alla andra) har tyckt att det är så det ska vara, vill jag att mina barn ska välja den jul de själva helst vill ha och inte fastna i en fålla som andra till stor del tillverkat. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0