Hemma igen

Så skööönt att vara hemma igen! Var inget fel på Haparanda, men det var ett äventyr att ta sig dit. Naturligtvis vräkte ju snön ner när jag skulle åka på torsdag morgon, men kom till Midlanda som jag skulle. Var lite orolig för att mitt plan skulle vara inställt, 9.45 är ju en sån tid när inte så många åker och som därför kan vara mer smärtfritt att ställa in. Visade sig att de hade ställt in morgonplanet istället, så jag hade tur. Vi blev en halvtimma sena bara för att startbanan skulle plogas och planet avisas. Sen några timmars väntan på Arlanda till planet till Luleå skulle gå. Återigen tur, planet innan blev 2,5 timma sent, men vi kom iväg i tid. Väl i Luleå var det ännu värre snökaos än vad vi hade på morgonen, så det tog 2 timmar och en kvart för taxin att ta sig till Haparanda. Det var det värsta jag någonsin varit med om i snöande, mesta delen av tiden såg vi 2 meter framför bilen, det var som en total vägg och mörkt var det ju också. Till och med taxichauffören tyckte det var det värsta snöande hon hade sett. Hon hade ju dessutom lika långt att köra tillbaka till Luleå....... i samma väder, stackarn.

Efter lunch på fredagen när jag stog på torget utanför Stadshotellet i Haparanda och väntade på min kollega, ringde Vickie och berättade att HON HADE FIXAT KÖRKORTET!!!!!!!!! Så nu kan jag konstatera att jag stått på torget i Haparanda och gråtit glädjetårar, hur många har gjort det??? Knappt några Haparandabor heller skulle jag tro, tror inte det normalt sett finns så mycket att gråta glädjetårar för på torget i Haparanda.....

Hemresan gick bra, ett direktflyg från Luleå till Sundsvall, vi var 7 personer ombord, så planet var nästan halvfullt....., det fanns 18 säten. Hemma i Skärsätt vid 20, totalt slut och fortfarande seg idag.

Men Vickie är helt underbar, tror inte att det finns nån mer än hon som några timmar efter hon fått körkort går med det rykande färska papperet till Statoil och hyr en bil för helgen! Tycker det är läckert gjort! Kycklingmamma som jag dock är är jag ju naturligtvis i alla fall lite orolig, så är det bara. Pratade dock med Dennis i morse, som blivit skjutsad av henne både till och från Gubbängen, och han var så nära lyrisk över hennes körning som överhuvud taget kan bli. Man ska komma ihåg att det var han som när de var i 15-årsåldern konstaterade att Vickie skulle hålla sig så långt från alla motordrivna fordon det bara gick! GRATTIS VICKIE!

Kommentarer
Postat av: vickie

tack för de fina orden om mig!! Blir rörd. Jag älskar att köra bil, bästa känslan ever!
Men mamma, jag e riktigt jävla besviken på dig. Vad fan e STOG??? Du om nån borde veta att d heter stod, du STOD på torget. Detta trodde jag inte om dig.... ;)
PUSS PUSS

2008-01-26 @ 16:54:38
URL: http://www.vickiebergenholtz.blogspot.com
Postat av: Tina

Tror inte att du ska ha så många pekpinnar om hur man stavar och skriver, speciellt inte om du kollar din egen blogg lite närmare. Dessutom är det helt OK att skriva STOG om man inte vill vara väldigt högtravande, och det känner jag inte nåt behov av! ;-)

puss

2008-01-26 @ 20:38:24
URL: http://tinaerikssons.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0