Ensam och övergiven

I tidningen i morse stod det att det skulle bli mulet med regnskurar, men vi har haft en solig skön dag till! Har alltid hävdat att man ska ta det som tidningar skriver med en nypa salt, framför allt väderprognoser :-).

Att vädret blev bra är väl det som annars har lyft den här dan. Bertan pös iväg där vid femrycket för att åka ner till Märsta för övernattning och vidare färd till Oskarshamn och konferens vid sju i morgon bitti. 'Där tänker han vara till på torsdag, och är väl inte hemma förrän vid nio, tio den kvällen. Väldigt upplyftande! Har egentligen inget emot att vara ensam, det som är skillnaden mot tidigare liv  är att man är ensam dygnet runt. Eftersom jag sitter hemma och jobbar blir det ju så. Ja, ja, allt har sina för- och nackdelar. Jag har ju Knuttegubben nu!

Han visade oss förresten i går kväll hur effektivt man fångar en sork. Det var en stor rackare som skrek så till och med jag hörde det, fast vi stog sådär en fem meter ifrån. För att vi helt säkert skulle förstå hur duktig han varit, bar han fram den till oss och la den framför oss. Där låg den stackarn och sprattlade i sina dödsryck. Eftersom den inte längre kunde springa var inte Knutte intresserad, den fick ligga och självdö, sen gick han därifrån. Han äter nämligen inte sorkar, möss däremot är OK. Vi hittade idag inälvorna efter gissningsvis två gnagare under trädgårdsbordet.

'Det har varit en stor katt synlig hos oss de senaste dagarna, en katt jag inte sett förut. För en stund sen satt den på stenmuren utanför och spejade mot huset, helt tydligt vet han att det finns en katt här. Eftersom den såg så stor ut tänkte jag att den där ska inte stackars lilla Knutte behöva träffa, så jag gick ut och katten försvann så fort han såg mig. Vet inte om Knutte hade radarn påslagen, men när jag vände om för att gå in igen satt han på trappen och spejade (när jag gick ut låg han inne och sov). Han hörde/kände/såg/luktade den andra katten och stirrade åt det håll den försvann åt. Han valde att sitta kvar när jag gick in, och jag är väldigt nyfiken på vart han tog vägen, han är inte synlig längre! Heja Knutte Lejonkung!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0