Räven raskar över åkern....

I morse väckte mig Knutte klockan sex, han vet vad han gör den lille marodören; först kloar han i sängkappan både länge och väl (och det låter ganska högt), sen i mina tår som tydligen stack fram, och då vaknar man garanterat. Fräste åt honom och då blev det lugnt, men då var man ju redan vaken och efter ett tag inser man att man lika gärna kan gå upp. Det visade sig att matskålen  var tom, och hade nog varit så större delen av natten. Är det nåt han är bra på, den käre Knutsson, så är det att äta. Ransonen som står på foderpåsen tycker han är underdimensionerad, å det grövsta, dessutom. När han ätit så han skulle kunna klara sig en halvtimma eller så, ville han ut. Det spöregnade och molnen hängde under trädtopparna och han var inte ute mer än den där halvtimman. När jag tittade ut efter honom såg jag att en av rävarna som gick på åkern i våras var tillbaka. Förmodligen gillar dom att åkern nu är slagen. Tror att även Knutte såg räven och konstaterade att det fanns ytterligare en farlig varelse i omgivningarna, för även sen regnet upphörde vid lunchtid har han inte varit pigg på att gå ut. Han följde med mig där vid halv tre när jag skulle vittja brevlådan, men använde sitt hundkattsbeteende, dvs dit jag gick, gick han. Så medan jag var ute och drog lite spik (gamla bräder som ska återanvändas) så höll han sig i närheten. När jag gick in, kom han efter en halvtimma ca, åt upp det lilla som var kvar i matskålen och gick och knoppade in. Det är alltså en ljuvlig kväll, ljummet och fint, ganska vindstilla, en kväll som gjord för katter att vara ute på äventyr i. Men - räven är kvar därute.... Den har hållit sig på åkern hela dan, tror den är jättenöjd med att åter ha åkern tillgänglig igen.

Så ska det blir så roligt att få hit StorKNutte i morgon, har inte sett honom sen han var hit med Lillknutte! Också roligt att se hur hans katt reagerar, om han blir glad eller håller sig blasé. Knutte har ju också en förmåga att bli sur, det har ju varit ganska tydligt en del gånger, kanske blir det såna yttringar också, vi får se. I alla fall ser jag fram emot att få krama sonen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0