En käpp (råtta) i hjulet

Dagens stora händelse är Knuttes och min råttjakt. Den började nånstans där vid halv elva, när jag tittar ut genom fönstret i arbetsrummet och ser honom hoppa på en råtta en bit nedanför där min bil är parkerad. Man ler och tänker, duktig Knutte! Han bär den upp mot huset (huvva, du tänker väl inte komma in med den???!!!) men släpper den vid syrenen. Jaha, tänker jag, nu ska det lekas. Det var vad Knutte också tänkte, råttan sprang lite försiktig iväg och Knutte lullade efter, tyckte han hade total kontroll. Det var bara det att råttan insåg att "kan jag bara ta mig under bilen, så får kattrackarn svårt att få tag på mig"! Sagt och gjort, dit sprang den, och Knutte kan ju komma under bilen, men rörelsefriheten blir starkt begränsad. En bil står på marken med fyra hjul och dom är ett himla bra gömställe. Satt och tittade en bra stund på de båda, råttan gömde sig vid/i hjulet och Knutte försökte få tag på den. Råttan försökte smyga ut, Knutte såg den och den sprang tillbaka och gömde sig. Så här höll dom på lääääänge. Man måste beundra uthålligheten!

Min plan idag var att äta lite tidig lunch för att sedan åka till Blomsterlandet som hade annonserat om Syrenhortensia och rosenspirea, som jag båda har velat ha, och tillfredställa min önskan. Först ville jag ju ha in Knutte. När jag ätit färdigt och fått mitt kaffe, kom Knutte lufsande. Bra, tänkte jag och släppte in honom, gav honom lite mera mat och gjorde mig färdig. Väl ute vid bilen, tänkte jag på historier man hört om råttor som hittar sig vägar in i bilar, så jag öppnade alla dörrar och tittade ordentligt. Ingen råtta. Tänkte sen att Knutte kanske fick den ändå, det ligger kanske lite inälvor kvar nånstans, och gick och tittade igen. Då ser jag råtteländet i hjulet, en fot sticker ut genom ett hål i fälgen och navkapseln, plus att en del av kroppen syntes. Vad händer om jag bromsar, tänkte jag, den kilas kanske in i bromsbeläggen då, så bromsen inte tar? Bäst att hämta Knutte igen! Sagt och gjort, han hade inget emot att komma ut igen, han var ju inte färdig! Visade Knutte var råttan var och han var där och nosade, inte mer. Tog en pinne och petade på foten som stack ut, ingen reaktion. OK, den är död, vad göra? Petade lite till och den försvann, men syntes inte på marken, alltså låg den kvar nånstans. Ville inte starta bilen och skrämma Knutte, så jag tänkte att om jag kan rulla bilen lite, så kanske råtteländet trillar ut, så jag blir av med den? Sagt och gjort, la ur växeln och tog i med alla krafter jag hade. Bilen rullade iväg och råtteländet SPRANG iväg! Den var inte alls död! Som tur var såg Knutte den och högg den igen. Stog och tittade på när råttan med uppbådande av sina sista krafter reste sig på bakbenen (den var stor, ca 1 dm) och skriker och visar tänderna åt Knutte. Knutte tittade lite snett på den och högg igen, sen bar han iväg den till ett ställe där det var trevligare att ligga och äta upp den.

Det blev inget Blomsterlandet för mig idag, när denna dramatik var över var klockan för mycket för att hinna iväg och hem igen för att fixa maten som idag var planerad att få 1,5 timma i ugn.

Knutte däremot, känner sig ganska nöjd med dagen, det vågar jag påstå. Efter det skrovmålet har han sovit som en klubbad oxe och gör så fortfarande. Har försökt väcka honom för kvällsrundan men inte lyckats än, men för nattron är det nog nödvändigt att få liv i honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0