Matstafett

När vi flyttade in i den här lilla byn för 12,5 år sedan fanns här ca 10 permanenta hushåll och även några sommarstugor. De senaste åren har det dels byggts fyra nya hus, varav ett ersatte en av sommarstugorna, så byn har vuxit. När det kommer så mycket nytt blod in i en by som ”stått stilla” så händer det ibland saker. Såklart beror det på vad det är för människor, men även vilken reaktion som uppstår vid nya möten.

Här har det varit enbart positivt. Första tecknet på det var ju i somras när det ordnades ett ”After röj” när den årliga slyröjningen längs vår väg hade gjorts. Mycket trevlig och kul. Nu blev det då Skärsätts Matstafett.

I korthet går det ut på att man äter förrätten på ett ställe, huvudrätten på ett annat och efterrätten på ett tredje. Förhoppningen här var att vi skulle bli tolv par, så att det skulle bli nya konstellationer av människor på alla ställen. Dvs de som samlas för förrätt på ett ställe splittras sedan upp och går åt olika håll för sin huvudrätt och likadant efter huvudrätten så splittras alla till nya ställen. Riktigt så blev det inte för det var 10 deltagande par, men det funkade jättebra ändå.

Vi hade turen att få bjuda tre par på förrätt, det absolut enklaste – att få börja. Däremot visste vi inte vilka som skulle komma och inte heller vart vi skulle ta vägen för huvudrätten. Men varje värdpar hade ett brev där vi fick veta vilka som skulle vart för nästa rätt.

Men som sagt, skitnervöst. Skitnervöst, eftersom vi inte känner folket i byn speciellt väl, och inte alls visste vilka som skulle dyka upp och inte vilka förväntningarna var. Riggat och klart såhär, fattas bara parmaskinkarullarna som strax ska hamna på tallrikarna.

 
En jättetrevlig sittning hade vi här hos oss, och likadant blev det på de ställen vi åt varmrätt och efterrätt på.

 Allt avslutades sedan med kaffe och avec hos ett av paren, och avecen höll i sig ända frampå småtimmarna…..

Enda smolken var att mina trasiga höftböjarmuskler inte klarade alla snabba promenader genom byn så bra, så idag har jag varit tvungen att plocka fram kryckorna igen. Allt jag tränat mig till känns borta och jag är tillbaka på ruta 1, eller värre.


En stor lättnad

Det känns lite grann som det faktiskt är vår i sikte! Så är det ju säkert inte, men vi har haft plusgrader nu i flera dagar och det töar hej vilt.

När vi kom hem från storstan för ett tag sedan, hade det ju snöat ordentligt och vi hade ca 60 cm i snitt, mer på vissa ställen, lite mindre på andra, beroende på hur det drivit. Då hade vi rejäl ångest över om det skulle komma mer, för då hade vi varit tvungna att skotta alla taken. Vi bedömde att vi var tvungna att ta taket på snickarboden, den konstruktionen är den klenaste, men det andra skulle vi avvakta med.

 
 

Och så i slutet på förra helgen vände temperaturen uppåt lite försiktigt, och sedan har det bara ökat. Vissa dygn har det varit plusgrader även på natten. Snön har sjunkit ihop rejält, och hela gårdsplanen är en enda stor isbana. MEN DET HAR RASAT FRÅN TAKEN! Tar gärna eländet med isen (har ju broddar) bara jag slipper klättra upp och skotta tak!!! På vissa tak ligger en del kvar, men det är så lite så det gör inget och varmt är det fortfarande, just nu +8, så det försvinner.

För det är ju säkert så att vintern kommer att komma tillbaka, men det är OK när det liksom får börja om från början på taken!

 
 
 
 
Till och med börjar pinnarna på odlingslådorna sticka upp ur snön!

Hårvård

Nu är det ju ganska många år som jag har valt andra sätt att tvätta håret på än med traditionella schampon. Vill inte ha massa silikon (som de alla innehåller) som lägger sig både runt hårstråna, vilket är det minst dåliga, men framför allt i hårbotten, som ett täcke. Därtill konserveringsmedel, parfym och annat skit som gjorde att jag fick klåda och sårskorpor i hårbotten.
 
Har under åren provat mycket olika, alla har fungerat ganska bra; bikarbonat utrört i vatten, ett uppvispat ägg - smeta in och tvätta och en del andra metoder. För ett år sedan, tror jag, såg jag en artikel i en tidning om en tjej som, för att förpackningsbanta, använde sig av fast schampo. Hittade sådant och har sedan dess använt det. Det ser ut som en tvål men uppför sig som schampo, samma lödder. Tvätta och skölj och sedan har jag ett par matskedar vinäger i en bringare som jag späder med en halvliter vatten och sköljer håret med efteråt. Det gör håret luftigt och lättkammat, Det #balsamet" har jag använt oavsett tvättmetod och sedan jag började med det har jag aldrig flygigt elektriskt hår längre. Helt suveränt! Håret blir inte fett fort heller eftersom hårbottens naturliga balans inte blir lika störd, hårtvätt max två gånger i veckan.
 
J.R. Liggetts Old-Fashioned Original Shampoo Bar
Behövs en hårtvätt nr 2 blir det oftast med Aleppotvålen som innehåller 20% lagerbärsolja. Det är den som är vår kroppstvål numera, gjord på olivolja. Sen vi började använda den försvann vintertorrheten som kliade, från kroppen.
 
Och eftersom jag är lite nördig sådär överhuvud taget, så färgas håret sen drygt ett år med örtfärger. Blir precis lika bra som med de hemska, illaluktande färgerna i butiker eller hos frissan. Sitter i lika länge, meckigare att använda, men känner ingen oro att håret ska brännas av eller få frätskador i hårbotten.
 
Radico 100% Ekologisk Hårfärg, 100 g
 
Det man får stå ut med är att håret luktar spenat i vått tillstånd, en vecka eller så! Känns helt OK!
 

Nagel i ögat

Nej, någon nagel i ögat har jag inte, även fast det känns så. Däremot en rejäl inflammation/infektion. Kände under de sista dagarna i helgen att allt inte stod rätt till, och på måndan när vi kom hem såg jag att jag var ordentligt röd under ögonlocket. På tisdagen var det värre och jag insåg att det var dags att söka hjälp, så i förmiddags blev det drop-in på vårdcentralen och en antibakteriell salva som resultat. Hoppas nu bara att det ska hjälpa.

Hem kom vi som sagt i måndags efter fler dagar i storstan än vad som var tänkt.

Åkte ner på onsdagen förra veckan och tog in hos Vickie och Saša. Tillbringade stor del av torsdagen med att gosa med Ellie, samt åkte och tittade på deras nya boende i Väsby.

 
 

Frampå eftermiddagen tog vi oss ut till Stadsgårdskajen och partybåten. Gillar inte att ta selfies – blir aldrig nöjd med resultatet – men ja, den här gången blev jag det. Så, här riggad för party!

En riktigt, riktigt bra kryssning hade vi, dans nästan non-stop i fem timmar till riktigt bra musik!

Sen tillbaka till Solna för ytterligare en övernattning och på lördagen ut till Skokloster och hälsa på de andra tre sötnötarna.

Tanken var ju att åka hem sedan på söndagen, men snöovädret som lade sig över i stort sett hela landet kändes inte rätt att åka i – när man nu inte har något man MÅSTE åka hem för. Så det blev i stället en natt hos Kim. Åkte sedan hem på måndag i lugn och ro, på plogade, nästan bilfria vägar.

För den som eventuellt är intresserad finns det nu ett recept eatit på en jättegod grönkålssoppa som jag lagt in där. I kväll gick den sista grönkålen från vår odling åt till middag. Har testat lite olika recept, men det här är min variant. Grönkål är för övrigt en av de grönsaker som blev bra i odlingarna i somras och som vi ska satsa lite mer på! Så här ser den ut i ett tidigt stadium i tillagningen.

 

 

 

 

 


Förintelsens minnesdag

Idag är det förintelsens minnesdag. En väldigt viktig dag, för det hemska folkmordet nazisterna begick får aldrig glömmas. Aldrig, och framför allt tror jag det är viktigt att lyfta det extra mycket i dessa dagar när så mycket bruna krafter samlar sig ute i Europa och även i Sverige.

Det finns ju inte så många kvar i livet som kan vittna om hur det var, och vad som skedde. Det finns ju tyvärr röster som hävdar att det aldrig har hänt, att det är en lögn.

Som tur är finns ändå många människor kvar vars släktingar satt i dessa dödsfabriker, och som kom levande därifrån och kunde, i den mån de orkade, berätta vad som hände. Dessa deras barn, och andra släktingar, kan ju fortfarande berätta.

Själv har jag faktiskt känt två personer som suttit på dessa ställen. När jag var i 15-årsåldern hade jag en pojkvän vars föräldrar var från Polen och den ena föräldern hade suttit i Treblinka och den andra i Auswich. Förmodligen precis i slutet av kriget eftersom de klarade sig undan därifrån.

Nazisterna fängslade inte bara judar, de här var kristna, men som sagt polacker. Minns att jag blev väldigt djupt berörd när jag fick se det tatuerade fångnumret på en av deras armar, det blev så fruktansvärt tydligt, verkligt. Det här var i början på 70-talet, men mamman drömde fortfarande, efter så många år, ofta mardrömmar.  


Lite mycket vinter

Ett bra tag nu har vi tyckt att vi haft en behaglig vinter, förvisso några dagar för ett tag sedan när termometern envist låg mellan -15 och -23, men inte mer än ca 1 dm snö. Det har blivit ändring på det, kan jag säga. Sedan fredag lunchtid har det snöat oavbrutet, och jag får frossbrytningar av flashbacks från förra vintern och den fullkomligt vansinniga (1,65 m) snömängd vi hade då. Vad värre är, är att enligt prognosen är det här bara början; det ska fortsätta snöa mer eller mindre oavbrutet tills på onsdag. Sisådär 4 dm, ovanpå de 4 dm vi nu har. Bara det faktum att plogbilen har varit här tre gånger bara idag, säger en del.

 
 
 
 
Positivt är ändå att jag smugit igång årets första odlingar. Basilikan är sådd och har börjat titta upp, ett antal tomatfrön har också petats ner och det KAN anas en ansats till något som vill komma upp i en av krukorna. Dessutom har det lagts en massa gula ärter på en jordyta som ska ge oss goda ärtskott om en vecka cirka! Dessutom roten från en av våra egna purjolökar som fick hamna i lite vatten och har börjat växa på nytt! Det ska bli spännande att se vad det blir av den, om det blir brukbart eller inte!
 
 
 
 

Vardagslunk

I det här bekväma pensionärslivet flyter dagarna ihop, och av någon anledning går ändå tiden väldigt fort. Kanske just för att den ena dagen är den andra väldigt lik. Det händer liksom inte några revolutioner, samtidigt som vi är sysselsatta hela dan.

Livet just nu handlar mest om att få färdig hallen på övervåningen. Tapeterna kom ju upp före jul, men sen är det ju allt det där andra, det som tar mycket tid; väggarna ska målas, inte en gång utan tre gånger. Alla dörrfoder, golvsocklar och taklister likaså, och det tar sin tid. Golvsocklarna och dörrfoder är klara och på plats, och det ser ju mycket trevligare ut. Problemet är taklisterna som måste upp innan vi kan spika upp den sista biten pärlspont på väggen. Där den ska vara sitter stödet för bräderna vi måste stå på i själva trapphuset för att få upp taklisterna och kära maken kan för tillfället inte få upp höger arm ovanför huvudet…..

Han har haft ont, rejält, i axeln sedan förkylningen som kom för tre veckor sedan och den eländiga förkylningen vill inte helt släppa för någon av oss. Ena dagen bättre, andra sämre, oerhört frustrerande. Samtidigt skönt då att inte behöva ut och jobba!

Men som sagt, mycket annat blir gjort under tiden vi väntar på att axeln ska läka.

 
 
 

Idag vaknade vi till säsongens hittills kallaste dag -21. Blodmånen som fanns idag, gick jag inte upp och fångade. Däremot några bilder från en väldigt vacker dag ändå.

 

 

 
 

Den sista bilden är den nya dekorationen på trappen; frös in överblommade tulpaner bara för att se hur det blev. De överlever lite till så länge det är så här kallt!

 


De, dem och dom

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad som hänt. För 15 år sedan såg jag aldrig (vad jag minns) någon som inte visste när de skulle skriva ”de” och när de skulle skriva ”dem”. Idag verkar det som ett totalt hjärnsläpp har drabbat alla under 35.

Det verkar som att de tror att alla gånger vi i dagligt tal säger ”dom”, så ska det skrivna ordet vara ”dem”. Och så är det ju inte.

För något år sedan var det en del diskussioner i tidningarna om vi faktiskt borde byta ut orden ”de” och ”dem” mot ”dom”, även i det skrivna språket, eftersom det aldrig är någon som använder dem i det talade språket. Det tycker jag vore en bra idè, för som det är nu, är det bara sorgligt att läsa dessa texter där ”dem” konsekvent används, oavsett om det är korrekt eller inte.

Kan inte låta bli att undra varför man inte skriver ”dom” i stället, det är helt accepterat att göra det idag. Istället verkar det som tendensen att konsekvent skriva ”dem” i stället ökar. Det tråkiga är ju att de som inte vet/kan höra, när vilket av orden ska användas, ju lite ändå gör bort sig. De tror att de är korrekta, men visar ju att de inte kan, inte förstår. Skriv konsekvent ”dom” så är det ingen som reagerar.

För de som ändå vill få kläm på det hela, så läste jag för ett tag sedan ett par bra tips för att hålla isär när det ska vara det ena eller det andra: tänk på engelskans they och them. Sätt in de orden i din text så ser du vilket av de svenska du ska använda.

De gick ut för att möta gästerna och hjälpa dem in.

They went out to meet their guests and to help them inside.

Det blir liksom lite tokigt att skriva/säga ”them went out to help they/them inside!!!!!

Det andra är att ersätta ”de” med ”vi” och ”dem”, med ”oss”, för att se vilket som passar

Vi/de gick ut för att möta gästerna och hjälpa oss/dem in. Också ett enkelt sätt att hålla isär det hela.

Nu är det ju så att jag är lite av en språkpolis, men jag tycker det är tråkigt när språket förstörs. Tycker också det är tråkigt när man hör folk slänga in engelska ord i varannan mening de uttalar. Självklart har vi många engelska uttryck vi använder, och det är OK, men inte hela tiden.

Sen är det också så att många av dem som inte kan hålla isär orden också säger sig värna om svenska traditioner, seder och bruk. Får inte ihop det………..


Nyårsvecka i stugan

Det sista jag skrev i förra inlägget var ”gott liv”, och det har vi här uppe i stugan, men det är också ett förkylt liv. Kim och kära maken var först ut och blev dåliga i lördags när vi åkte hit upp. Sedan smittade de mig, så jag har min peak nu. Å andra sidan spelar förkylning inte så stor roll när man inte ska bli frisk i tid för att kunna gå till jobbet längre. Å andra sidan hade vi ju tänkt hinna jobba lite på nya lilla rummet/förrådet, men det orkar vi inte.

Men ett gott liv har vi väl ändå haft här; när vi kom hit låg ju inomhustemperaturen på 11 grader, som vanligt. Kim kläckte den briljanta idén att vi behövde en Irish Coffe och så fick det bli!

 
På söndagen rasade det ner ett par decimeter snö, vilket var väntat, men det lilla underverk som naturen skapade åt oss, var inte väntat.
 
 
 
 
 
 
 

Nej, det finns ingen chans att någon inifrån eller utifrån skulle ha kunnat fixa det, inga grannar runtom, vi själva inomhus hela tiden. Vi tog det som en liten hälsning.

Så en stilla, med tanke på att vi alla var förkylda, nyårsafton med god mat och lite cava att skåla i. Inga fyrverkerier, men Kim fångade till sin stora lycka ett vackert norrsken.

 

Igår placerade vi Kim på tåget hem igen och stannar kvar själva några dagar till.


En härlig jul

Den första som kom hit för julfirande var Kim, som kom på torsdag före dopparedan. Vi har ju förvarat hennes löjrom hos oss ett bra tag, och sådär före jul passade det bra att äta upp det sista av den tillsammans med lite bubbel.

 
Dagen därefter gick mycket tid till att rigga sovplatser till våra nio gäster, samt fixa lite julgodis.
 
 

Dan före julafton kom sedan de andra två familjerna och vips var det liv och rörelse och huset fullt! Precis som vi vill ha det. Den nya bäddsoffan kom väl till pass och det verkade som de två stora tjejerna tyckte det var spännande och roligt att sova i samma rum som julgranen med en massa klappar under, tomten hade ju varit och lämnat en del i förväg….

Sen kom då julafton, till och med kom det lite stämningsfullt dalande snöflingor en stund. Och visst kom tomten också!

En helt underbar bild som Kim fångade

 
 
 
 

Essie klarade allt ståhejet bra, hon är ju van vid en lugnare tillvaro än det var de här dagarna med sina tre äldre kusiner. Här med moster.

 

Lite töväder blev det på juldagen och det gick att bygga snögubbe och snölykta, alltid roligt.

 

Annandagen fick vi rå om Nora själva när hennes systrar, föräldrar och Kim var i slalombacken. Så behändigt en kvart bort bara.

Idag har vi bara Kim kvar här och i morgon åker vi upp till stugan för att fira nyår där. Gott liv.


Äntligen tapetserat!

Äntligen är de stora jobben gjorda i hallen; nu sitter tapeterna på väggarna och det blev så bra! Helt plötsligt blev det ett rum av hallen, ett rum vi har längtat länge efter!

Såklart är det en hel del jobb kvar, lister, socklar, foder och dylikt och såklart ska det upp pärlspontpanel även på fönstersidan av trappan. Och såklart ska panelen målas.

Men det största, värsta jobbet är gjort, nu är det finliret kvar Så himla skönt och roligt att fått det gjort före jul, eftersom vi ju får sällskap av alla barn och barnbarn.

Håller prognoserna så får vi en vit jul också. Just nu har vi bara en centimeter, men det är vitt i alla fall, men kallt, i natt har det varit -20 ungefär. Prognosen som finns nu säger mildare och snöfall med början på måndag och att det kan bli 1,5 dm. Vore perfekt för barnbarnen att leka i.

 

 

 
 
 

 


Så himla bra!

Idag kom den, nya soffan! Vi tyckte att vi "unnade" oss både hemkörning och montering, men när vi såg hur de här unga killarna faktiskt fick slita ganska rejält för att få upp sektionerna på övervåningen, så insåg vi att vi förmodligen inte hade lyckats få upp den själva...
 
Det är en bäddsoffa, så det är liksom inte en sittdel för sig som ska upp för trappan. Det är en hörndel och två tvåsittssektioner, varav en med med infällt madrassunderrede. Det var det som de verkligen fick ta i med...
 
Men så bra det blev! Vi såg ju när vi flyttade de gamla tvåsitsarna till en hörna, att rummet upplevdes större. Av någon anledning blev det ännu större nu. Kanske pga enfärgad klädsel. Glad också över valet av den beige klädseln, den går så bra ihop med väggarna.
 
För att inte prata om så bra med ytterligare två sängplatser! De ska Ebba och Freja få inviga i jul!
 
"Naken" soffa
 
Pimpad soffa
 
 
 
 

Sista skörden

Det blev ingen veckolång vistelse i stugan, vi åkte hem i fredags eftersom det skulle snöa där hela helgen. Här hemma hade de bytt ut prognosen om massa snö till en blandning av regn, snöblandat och blötsnö. Vi bytte det här

mot det här. 

 

Idag har jag skördat det sista av grönkålen. En fascinerande grönsak som kan stå ute nästan i vilken temperatur som helst. Som lägst har vi haft -13 och den slokar och ser tråkig ut, men när det blir plusgrader igen återtar den formen och är lika fin igen som tidigare. Det blir mer grönkål nästa år, det blir jättegod soppa av den!

 

Den grönsak vi har mest nytta av, och äter mycket, är ju morötterna. En del blir ju groteskt stora, som den här. Vi ville ha lite rivna till maten, vi fick en rejäl hög av inte fullt halva den här. Obs, det är kära makens hand.

 

 

 

 


Olika mys

I helgen hade vi finbesök igen, den här gången de större barnbarnen. Så himla roligt och mysigt, men tiden går ju så fort, man tycker vi har hela helgen på oss, men verkligheten är ju fredag kväll till söndag lunch. Men tokmycket bättre än inget!

En hel del kul hanns med utomhus också, barnens mc-tokiga far har köpt en minicross och hos oss finns ju stora ytor att köra på. Ebba var jätteduktig på att köra den och blev tuffare och tuffare, fick in tekniken att lägga ner den lite i kurvorna och ha en stabiliseringsfot i marken.

 

En julgran ville de ha med hem också och såklart tyckte tjejerna att det var roligt att få hitta, ta ner och släpa hem den. Släpade hem den gjorde de faktiskt alldeles själva, tillsammans och utan minsta osämja.

 
 

Nora är lite för liten för skogen och stannade hemma med mamma. Men den lilla tjejen har vuxit på sig och har börjat prata hyfsat förståeligt, mycket mer än när vi träffades för bara några veckor sedan.

När de åkt på söndagen packade vi också ihop oss och åkte upp till stugan. Snöfritt här också fram till igår, när det kom en hel del snöblandat. I natt hade det samlat ihop sig och det ligger en decimeter och späder på julstämningen.

 

 

 
 

 Tanken är att vara här en vecka, men prognosen hemma för nästa helg visade på att det skulle rasa ner 50 cm snö, så vi får se. Det kan ju ändra sig, men håller det måste vi åka tidigare, så vi dels kan ta oss fram och dels kan ta hand om det.


Det är nu det händer, del 3

Nu börjar det kännas lugnt och bra med vår renovering av trapphus och hall. Vi har avancerat så bra, fönster/dörrsmygar och all väggspackling är klar och vi är faktiskt framme vid att kunna börja tapetsera!

Men nu är det ju så trevligt att vi i morgon får besök av tre av barnbarnen och deras föräldrar, så nej, den tapetseringen får vänta. När de har åkt igen så åker vi upp till stugan och är nog där en vecka sådär. Men vi känner oss ganska säkra på att till jul har vi tapet på väggarna ändå!

 

 
 
 

Lagården då? Ett minne blott. Idag har vi fortfarande en liten pyrande hög därute, men den försvinner nog de närmsta dagarna ner i ett hål i marken. Bokstavligen.

Den här karln som rev åt oss, tände helt enkelt eld på det som blivit när han rivit övervåningen på lagårn. Sedan tog han undervåningen bit för bit och la på elden allt eftersom. Så sedan förra fredagen har vi haft en brasa här utanför som ännu inte slocknat. Allteftersom har han varit och plockat järnskrot och annat obrännbart ur rivningsmassorna och kört iväg med, och så har det fått brinna vidare. Under tiden har han jämnat till marken, lagårn låg ju betydligt lägre än boningshuset och även stor nivåskillnad från logbryggan ner till marknivå, och då tagit jord från vår skogskant till detta. Det gjorde att det nu är en rejäl grop där han hämtat jord och dit kommer han när han kan, att skyffla ner det som är kvar av brännhögen. Och vi har helt plötsligt fått en ny trädgårdsdel!

 

 

 
 
 
Det kommer att vänja sig vid den nya vyn, både inifrån och utifrån, och jag tycker att det är sorgligt att den gamla lagårn redan när vi flyttade in hade gått för långt i sitt förfalll för att kunna rädda. Samtidigt fungerade den ändå i nästan tolv år åt oss som förvaring, vedbod och snickarbod, så jag ska nog vara nöjd så. Hejdå, lagårn!
 

 

 


RSS 2.0