De, dem och dom

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad som hänt. För 15 år sedan såg jag aldrig (vad jag minns) någon som inte visste när de skulle skriva ”de” och när de skulle skriva ”dem”. Idag verkar det som ett totalt hjärnsläpp har drabbat alla under 35.

Det verkar som att de tror att alla gånger vi i dagligt tal säger ”dom”, så ska det skrivna ordet vara ”dem”. Och så är det ju inte.

För något år sedan var det en del diskussioner i tidningarna om vi faktiskt borde byta ut orden ”de” och ”dem” mot ”dom”, även i det skrivna språket, eftersom det aldrig är någon som använder dem i det talade språket. Det tycker jag vore en bra idè, för som det är nu, är det bara sorgligt att läsa dessa texter där ”dem” konsekvent används, oavsett om det är korrekt eller inte.

Kan inte låta bli att undra varför man inte skriver ”dom” i stället, det är helt accepterat att göra det idag. Istället verkar det som tendensen att konsekvent skriva ”dem” i stället ökar. Det tråkiga är ju att de som inte vet/kan höra, när vilket av orden ska användas, ju lite ändå gör bort sig. De tror att de är korrekta, men visar ju att de inte kan, inte förstår. Skriv konsekvent ”dom” så är det ingen som reagerar.

För de som ändå vill få kläm på det hela, så läste jag för ett tag sedan ett par bra tips för att hålla isär när det ska vara det ena eller det andra: tänk på engelskans they och them. Sätt in de orden i din text så ser du vilket av de svenska du ska använda.

De gick ut för att möta gästerna och hjälpa dem in.

They went out to meet their guests and to help them inside.

Det blir liksom lite tokigt att skriva/säga ”them went out to help they/them inside!!!!!

Det andra är att ersätta ”de” med ”vi” och ”dem”, med ”oss”, för att se vilket som passar

Vi/de gick ut för att möta gästerna och hjälpa oss/dem in. Också ett enkelt sätt att hålla isär det hela.

Nu är det ju så att jag är lite av en språkpolis, men jag tycker det är tråkigt när språket förstörs. Tycker också det är tråkigt när man hör folk slänga in engelska ord i varannan mening de uttalar. Självklart har vi många engelska uttryck vi använder, och det är OK, men inte hela tiden.

Sen är det också så att många av dem som inte kan hålla isär orden också säger sig värna om svenska traditioner, seder och bruk. Får inte ihop det………..


Nyårsvecka i stugan

Det sista jag skrev i förra inlägget var ”gott liv”, och det har vi här uppe i stugan, men det är också ett förkylt liv. Kim och kära maken var först ut och blev dåliga i lördags när vi åkte hit upp. Sedan smittade de mig, så jag har min peak nu. Å andra sidan spelar förkylning inte så stor roll när man inte ska bli frisk i tid för att kunna gå till jobbet längre. Å andra sidan hade vi ju tänkt hinna jobba lite på nya lilla rummet/förrådet, men det orkar vi inte.

Men ett gott liv har vi väl ändå haft här; när vi kom hit låg ju inomhustemperaturen på 11 grader, som vanligt. Kim kläckte den briljanta idén att vi behövde en Irish Coffe och så fick det bli!

 
På söndagen rasade det ner ett par decimeter snö, vilket var väntat, men det lilla underverk som naturen skapade åt oss, var inte väntat.
 
 
 
 
 
 
 

Nej, det finns ingen chans att någon inifrån eller utifrån skulle ha kunnat fixa det, inga grannar runtom, vi själva inomhus hela tiden. Vi tog det som en liten hälsning.

Så en stilla, med tanke på att vi alla var förkylda, nyårsafton med god mat och lite cava att skåla i. Inga fyrverkerier, men Kim fångade till sin stora lycka ett vackert norrsken.

 

Igår placerade vi Kim på tåget hem igen och stannar kvar själva några dagar till.


RSS 2.0