Det är nu det händer, del 3

Nu börjar det kännas lugnt och bra med vår renovering av trapphus och hall. Vi har avancerat så bra, fönster/dörrsmygar och all väggspackling är klar och vi är faktiskt framme vid att kunna börja tapetsera!

Men nu är det ju så trevligt att vi i morgon får besök av tre av barnbarnen och deras föräldrar, så nej, den tapetseringen får vänta. När de har åkt igen så åker vi upp till stugan och är nog där en vecka sådär. Men vi känner oss ganska säkra på att till jul har vi tapet på väggarna ändå!

 

 
 
 

Lagården då? Ett minne blott. Idag har vi fortfarande en liten pyrande hög därute, men den försvinner nog de närmsta dagarna ner i ett hål i marken. Bokstavligen.

Den här karln som rev åt oss, tände helt enkelt eld på det som blivit när han rivit övervåningen på lagårn. Sedan tog han undervåningen bit för bit och la på elden allt eftersom. Så sedan förra fredagen har vi haft en brasa här utanför som ännu inte slocknat. Allteftersom har han varit och plockat järnskrot och annat obrännbart ur rivningsmassorna och kört iväg med, och så har det fått brinna vidare. Under tiden har han jämnat till marken, lagårn låg ju betydligt lägre än boningshuset och även stor nivåskillnad från logbryggan ner till marknivå, och då tagit jord från vår skogskant till detta. Det gjorde att det nu är en rejäl grop där han hämtat jord och dit kommer han när han kan, att skyffla ner det som är kvar av brännhögen. Och vi har helt plötsligt fått en ny trädgårdsdel!

 

 

 
 
 
Det kommer att vänja sig vid den nya vyn, både inifrån och utifrån, och jag tycker att det är sorgligt att den gamla lagårn redan när vi flyttade in hade gått för långt i sitt förfalll för att kunna rädda. Samtidigt fungerade den ändå i nästan tolv år åt oss som förvaring, vedbod och snickarbod, så jag ska nog vara nöjd så. Hejdå, lagårn!
 

 

 


Det är nu det händer! Del 2

I påskas gav ju lagårdstaket upp under tyngden från de stora snömassorna. Tråkigt, men vi visste ju att dagarna var räknade för byggnaden. 
 
Som tur är finns det i byn en man som äger alla möjliga maskiner och är fena på att hantera dem och väldigt hjälpsam. Det var överenskommet att han skulle hjälpa oss att riva byggnaden, men inte specifikt sagt när. I eftermiddags ringde han och sa att han skulle komma och börja med rivningen, 5 minuter senare var han här. Så här har skett mycket i eftermiddags och vi kan konstatera att vi får vänja oss vid nya vyer.
 
 
 
 
 
 
 
 En del av nedervåningen är fortfarande kvar, vi får se om han kommer i morgon igen, eller när fortsättningen följer. Ett vet vi: vi kommer att ha en rejäl hög med bråte att elda upp!

Det är nu det händer!

Så här har ju vår trapp upp till övervångingen sett ut ganska länge nu, renoveringen trapp och hall däruppe har fått stå tillbaka till förmån för toan där uppe och annat aom varit viktigare. Nu när allt utomhusarbete är avklarat för säsongen har vi äntligen kommit igång igen! Så här såg den ut fortfarande i söndags.
 
 
Sen hände det här
 
Och sen det här
 
 
 
Känns så oerhört bra att på så kort tid hinna så långt! Men är man pensionär, så har man ju hela dagarna till sitt förfogande. Ändå har vi unnat oss tre promenader i veckan och en sväng till stan.
 
När det ser ut så här så överlämnas resten till mig - spackla gipsskivor och måla panel....men det är roligt när det blir klart! Såklart ska samma saker ske på andra väggen också....

Ezzie-helg

Helgen som gick hade vi förmånen att få ha Ezzie och hennes föräldrar hos oss. Så himla roligt och mysigt! Hon fyllde 2 månader på lördagen och är redan så väldigt social och alert, dessutom nöjd och glad.

En väldigt mysig helg, med mycket prat och en härligt avslappnad stämning med Ezzie i fokus hela tiden. Så praktiskt med babynestet som kunde ställas på två hopskjutna stolar så hon kunde ligga bredvid bordet och sova.

 

 

 
 
 
 
 
 

 


Extra roligt-grejer

När vi byggde det nya traktorgaraget för ett par år sedan och kunde flytta traktorn dit, från ”traktorcarporten” den dittills stått i föddes tanken på att kanske kunna bygga in den carporten till en snickarbod.

Vi visste ju att lagårns år var räknade, och det var ju på logen där vi dittills haft alla maskiner som används vid olika byggnationer o. dyl.

När lagårdstaket så rasade in av de stora snömängderna i påskas blev läget akut. Maskinerna flyttades ut medan det kunde göras hyfsat säkert samt att övrigt som var nåbart också togs därifrån.

Kära maken har jobbat på snickarboa när det funnits tid i vårt späckade pensionärsliv; byggt ett golv, satt in fönster, regelverk för väggar och brädat in. I går kunde vi säkra projektet med att äntligen få in dörrar där. Så skönt att få skydd för regn och snö, framför allt för de maskiner som redan står där. Extra roligt är, återigen, att kunna återbruka; gamla entrédörren till stugan och den gamla entrédörren hit. 

 
 
 

Extra roligt är också att vi i morgon får besök av lilla Ezzie/Ellie och hennes föräldrar. Det ska bli sååå roligt att få ha dem här. Den lilla juvelen är ju inte så mobil än så länge, så i stället för att använda resebarnsängen så använder vi den gamla växasängen. I hoptryckt läge blir den perfekt att ställa hennes babynest i för natten. Kunde inte låta bli att rigga upp allt redan i dag för att se om det skulle funka. Tror det till och med blir bra.

 

 
 

 

 


Kanonhelg!

Hemma igen efter en (dryg) helg i storstadstrakterna. Åkte ner i torsdags, parkerade bilen hos Kim och tog oss sedan till Stadsgårdskajen för en Ålandskryssning. Nu har vi ju möjlighet att åka lite när vi vill, och det såg ut som de på båten återgått lite till den sortens torsdagsutbud de hade för några år sedan. Det visade sig stämma, Greatest Hits från 60-talet och framåt, ju senare på kvällen desto nyare hits; till slut kom till min glädje även Despacito!

Ordentligt ös på musiken, så till den milda grad att jag dansade sönder min ena sko. De har förvisso hängt med i väldigt många år, mina dansskor, och jag ska väl vara glad att de gick sönder när vi nog ändå kände oss klara för kvällen. Ändå blev det så att på vägen ut blev det ett par danser ståendes i princip stilla, bara för att låtarna var för bra för att hoppa över!

 

Övernattning med middag hos Kim på fredagen. Vickie, Saša och lilla Ellie/Ezzie kom också och vi passade på att fira att de fått sålt sin lägenhet. Om ca fyra månader flyttar de in i sitt nybyggda radhus.

Ezzie var nöjd och glad i flera timmar tills hon plötsligt insåg att hon fått nog av olika famnar och vakentid och högljutt talade om att hon var rejält trött. Snudd på gränsen till övertrött, men till slut somnade hon på soffan, utan allt för mycket lidande. Här i ett snack med sin far tidigare på kvällen

 
 
 

 På lördagen var det dags för Skokloster. Ebba skulle på födelsedagshallowendisco hos en kompis och blev så himla bra sminkad av sin mor.

 
 

 

 Sedan som vanligt god mat och mycket och sent snack. En riktig kanonhelg!


Skörderace

Livet som pensionär är skönt, framför allt friheten att göra lite som man vill. Även att ha möjlighet att göra sånt man måste, och när det behövs. Som när den första snön kom den 27 oktober och vi insåg att nu jäklar, måste det som står kvar i landet tas in. Förutom grönkålen då förstås, den klarar mycket vinter.

 

Så ett race morotskokarrace blev det tills frysen full, då hamnade resten av morötterna och palsternackor och purjo i backar med sand i garaget. Sen var det bara för oss att åka upp till stugan och göra samma sak här. Det härliga är ju att det är nytta med nöje.

Nytta, men inte lika stort nöje (förrän det var klart) var att kära maken tog ner några träd som vuxit sig alldeles för höga och yviga. De stod alldeles för nära huset för att vara så stora och vi insåg i somras att i år är sista chansen att kunna ta ner dem utan att (allt för mycket) riskera att skada husen när de faller. Men visst upplever man det lite tomt när de är borta.

 

 

 

 
 
 
Jobbat vidare på nya lilla rummet i anslutning till vårt sommarsovrum har vi också hunnit. Gips sitter på väggarna, har påbörjat spacklingen och taket är uppe och målat. Idag har även dörren kommit på plats. Kostnaden för rummet kommer att landa på under 2000:- eftersom vi har återanvänt både fönster och dörr från sovrummet som numera är hall. Känns väldigt bra.
 
 
 
 

I går blev det lite sent i säng och när jag först bara skulle kolla om det möjligtvis fanns tecken på norrsken, innan sängen, så blev det ännu senare. Det var inte det grönaste jag sett, men stundtals ganska intensivt. Tyvärr blir det ju inte de bästa bilderna med mobilen, men ändå.

 

 

 
 

 

 

 

 


RSS 2.0