Skilsmässa

Sedan lunchtid idag är vi ensamma igen. I två veckor har vår fina Kim bott hos oss, varit med oss uppe i stugan och sedan stannat här hemma hos oss den senaste veckan.
 
Vi har haft förmånen att få, och kunna, ta hand om henne dessa två första veckor efter att hennes sambo sedan 13 år, släppte bomben att han vill att de går isär.
 
I fredags kom Vickie upp hit för att umgås över helgen och sedan ta med henne ner till storstan igen. Många prövningar återstår för henne; först nu att komma tillbaka till lägenheten, men sedan också att träffa Markus igen. Senare också hitta ny lägenhet, flytta och gå vidare med livet. Men jag vet att hon kommer att klara det, hon är en klok och stark kvinna.
 
Lite annorlunda kändes det ändå att ha båda tjejerna här utan några respektive, men väldigt trevligt!
 
 
Riktigt vinterväder har det varit över helgen; under -10 på nätterna och max -6 dagtid. Dagarna innan var det bara strax under nollan och när solen låg på droppade det från taket, blev vackra istappar när kvicksilvret kröp ner.
 
 
Att vintern kom så tidigt hade ju ingen förväntat sig och vi hade trott att vi skulle ha hyfsat gott om tid att ta upp morötterna här hemma. I går, efter den första riktigt kalla natten, insåg vi att vi måste se om vi överhuvudtaget kan gräva oss ner i odlingslådan. Över morötterna hade jag ju flera lager fiberduk och överst en markduk. Därpå ca 3 dm snö, som ju också isolerar.
 
Tur var, att det inte hade varit någon kyla innan snön kom, så när vi hittat dukpaketet så var marken därunder inte frusen och de sista morötterna kunde hämtas.
 
 
 
 
 
Det sista för den här odlingssäsongen är alltså gjort. Det känns som en slags skilsmässa det också. Första året som vi gjort mer allvarligt menade försök och lärt oss en hel del.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0