Föräldraansvar

I dag var det dags för ännu en vända tur och retur Östersund. Under de fem timmarna är det radion som är på i bilen. Oftast lyssnar jag inte så noga, förutom nyheterna. Men på hemvägen hade Lotta Bromé en gäst som var intressant att lyssna på; Stefan Einhorn, son till den berömda cancerläkaren Jerzy Einhorn.
 
Intervjun handlade om hans bok "Pappan", en bok om hans egen far och deras relation, till viss del fiktiv och till viss del sann.
 
Det jag tyckte var mest intressant var när han i sitt samtal med Lotta hävdade att "som förälder har man ansvar för sina barn ända tills man dör". Att finnas där för dem, hjälpa dem och om någon fnurra skulle uppstå, är det föräldrarna som har ansvaret för att räta upp det hela. Han tyckte såklart att barnen även har ett ansvar gentemot sina föräldrar, men att det är underordnat ansvaret man har som förälder.
 
Detta är något jag de senaste åren har kommit fram till/insett själv också. Självklart har barnen det fulla ansvaret över sina liv och skyldighet att klara sig själva. Gör de inte det har man gjort ett dåligt jobb.
 
Som jag ser det ligger ansvaret mer i att faktiskt fortsätta finnas där för dem, när de så önskar och behöver. Någon att vända sig till när det behövs av en eller annan anledning. Hur det än är, så är man ju (oftast) minst dubbelt så gammal och har fått mer erfarenheter, kunskaper och förhoppningsvis visdom. Dessutom utgör man, om relationen är bra, en slags trygg punkt, en bas i livet. Det var man ju per automatik redan när de föddes, men att fortsätta vara det, är det livslånga föräldraansvaret.
 
Barnens ansvar för föräldrarna kan väl egentligen vara precis detsamma, att finnas där när det behövs. Skillnaden är bara att ens barn aldrig (bör) blir ett ok, medan man som förälder absolut kan bli det. Risken för det blir nog ändå mindre om man själv har tagit, och fortsätter ta, sitt föräldraansvar. Då tror jag viljan att finnas till hands när föräldrarna blir gamla finns där av sig själv.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0